Kultur - Relgion

Att vara jude har olika innebörd för olika individer. Den judiska identiteten kan ha både en etnisk, kulturell och religiös grund. Det handlar för många om en delad historia och gemenskap. Ett kulturarv att föra vidare till nästa generation.

Många judar, framförallt i Sverige lever helt sekulärt. Även som sekulär kan judiska traditioner grundade i religionen ha stor vikt för individens judiska identitet. Analogt med hur sekulära svenskar utövar traditioner med religiöst ursprung, såsom jul-och påskfirande. Judar utgör i samtliga länder där de bor, utom i Israel, en etnisk minoritet.

Enligt halacha, den judiska lagen, är den jude som antingen är född av en judisk mor eller har konverterat till judendomen av erkänd rabbin. Judendomen är inte missionerande. Den som vill konvertera ombeds att noga överväga sitt beslut.

I de svenska judiska församlingarna kan även den som är son eller dotter till en judisk far eller har adopterats av en judisk mor eller far bli medlem. De svenska judiska församlingarnas definition på medlemskap är därmed skilt från den religiösa definitionen av vem som är jude. Därtill reglerar varje synagoga vad som gäller enligt den tradition som följs där.

Vad är judendom?

Judendomen är en monoteistisk religion och kallas ibland för moderreligion till kristendom och islam.

Inom judendom är handling mer centralt än tro. Traditionen säger att Gud har gett det judiska folket Toran, de Fem Moseböckerna. Där står de bud som judar ska följa som beskriver hur man ska leva. De religiösa ritualerna i vardagslivet har sin grund i Toran och ska vara påminnelser om att leva ett moraliskt liv.

De Fem Moseböckerna kallas även för den skriftliga Toran. Den muntliga Toran utgörs av Mishna och Talmud, är mycket mer omfattande och ger vägledning i hur den skriftliga Toran ska tolkas. Den muntliga lagen är den lag som enligt traditionen också gavs till Moses på berget Sinai, men som inte skrevs ned. Denna lag fördes sedan muntligen vidare fram till exilen i Babylon, där den riskerade att gå förlorad och därför skrevs ned i Talmud och Mishna

I Talmud finns olika religiösa riktningar, rättsuppfattningar och etiska åskådningar representerade. Man kan säga att Talmud är en samling protokoll över diskussioner som förekommit i flera hundra år.

Halacha är det hebreiska namnet på de delar av Talmud som utgör den samlade judiska lagen. 

Det finns tre huvudsakliga olika inriktningar inom judendomen: ortodox, konservativ och reform/progressiv. 

" Du skall älska Din nästa som Dig själv". Detta citat ur 3:e Moseboken är centralt i judendomen. Tron på att det finns en Gud och en mänsklighet (inför Gud är alla människor likvärdiga) är andra viktiga grundpelare i den judiska tron.

Den judiska livscykeln

Omskärelse/ brit mila

Brit mila betyder omskärelsens förbund och går tillbaka till förbundet som Gud slöt med Abraham som det står beskrivet i Första Moseboken. 

Brit mila av pojkar vid den åttonde levnadsdagen praktiseras av så gott som alla judar i världen. Traditionen går tillbaka tusentals år och är ett sätt att upprätthålla judisk identitet. I tider av förtryck och förföljelser har judar ofta gjort sitt yttersta för att låtar sina söner bli omskurna. Det rör sig alltså inte enbart om ett religiöst påbud, utan är även i hög grad en judisk identitetsmarkör oavsett om man är religiös eller inte. Brit mila är en stor händelse i en judisk familjs liv. Förutom att pojken, i samband med omskärelsen, tas upp i Abrahams förbund får han också sitt hebreiska namn.

Det som skärs bort är den yttersta delen av förhuden som täcker ollonet på penis. Vid omskärelsen får pojken alltid två olika sorts smärtlindring. En ”sköld” sätts även över penis så att endast den yttersta huden kan skäras bort. På en åtta dagar gammal pojke rör det sig om en mycket liten del hud. En specialutbildad person, en mohel, genomför ingreppet. I Sverige kan enstaka personer, som inte är läkare, men som kan uppvisa de kvalifikationer och erfarenhet som krävs, få specialtillstånd från IVO att utföra omskärelse på pojkar upp till två månaders ålder. IVO har detaljerade riktlinjer som de judiska församlingarna välkomnar och som våra mohelim håller sig till. Församlingens mohelim har specialtillstånd. Om det finns minsta risk för pojkens liv eller hälsa skjuts omskärelsen upp, i vissa fall genomförs den inte alls, t ex i fall där pojken lider av vissa sjukdomar.

Namngivning för flickor/ simchat bat

Allt fler familjer väljer att välkomna sina döttrar till världen genom en ceremoni som kallas simchat bat (glädjen över en dotter).

Pappan brukar få en kallelse till toran ”en alija” och därefter förkunnas flickans hebreiska namn. Firandet består av festligheter och böner i synagogan. Ofta läses ur Höga Visan samt därefter en speciell välsignelse i vilken det hebreiska namnet ges.

Bar mitsva/ bat mitsva

Bar mitsva, “budets son”, och bat mitsva, "budets dotter", är det tillfälle i livet då pojkar respektive flickor uppnår den religiösa myndighetsåldern. För pojkar sker det vid 13 års ålder och för flickor sker det vid 12 års ålder. Man blir automatiskt bar mitsva och bat mitsva. Brukligt är dock att uppmärksamma detta genom läsa en text eller ett avsnitt av Toran på hebreiska under en shabbatgudstjänst. Under det studieår som föregår bar mitsva och bat mitsva undervisas i judendom och hebreiska, utöver den text eller avsnitt ur Toran man läser.

Bröllop

Ett traditionellt judiskt bröllop är fullt av ritualer som symboliserar relationen mellan man och fru, såväl deras åtaganden mot varandra som mot det judiska folket. 

Själva bröllopsceremonin äger rum under chuppan (bröllopsbaldakinen), en symbol för hemmet som det nya paret kommer att bygga tillsammans. Den är öppen mot alla sidor, precis som Abrahams och Sarahs tält var öppet på alla sidor för att välkomna gäster. Brudparet eskorteras vanligtvis till chuppan av sina respektive föräldrar. Under chuppan går bruden sju varv runt sin blivande man. Precis som världen skapades på sju dagar så byggs symboliskt parets nya gemensamma värld.

Rabbinen eller kantorn läser trolovningsvälsignelserna (kiddushin), varpå paret dricker från en bägare vin. Vinet symboliserar äktenskapets helighet. 

Enligt judisk lag börjar äktenskapet gälla när chatan (brudgummen) ger kallah (bruden) ett värdefullt objekt. Detta är oftast en ring. Enligt traditionen en enkel guldring utan stenar för att symbolisera en perfekt cirkel utan början eller slut. Chatan tar ringen i sin hand och i åsyn av två vittnen säger han (på hebreiska) "du är nu trolovad till mig enligt Moses och Israels lag". Sen placerar han ringen på kallahs högra pekfinger. 

Därpå läses ketubahn (bröllopskontraktet), vilken är författad på arameiska. Kontraktet går igenom mannens olika skyldigheter gentemot sin fru och ketubahn är därefter kvinnans egendom.

Nissuin innebär att sju välsignelser (Sheva Brachot) läses av rabbinen, eller andra personer som ges detta hedersuppdrag, över en bägare vin.

Bröllopsceremonin avslutas med att ett glas placeras på golvet och chatan krossar det med sin fot. Detta symboliserar sorg över Templets förstörelse som mitt i all glädje ska ihågkommas.

Vigseln brukar följas av en stor fest fylld av sång, dans, mat och glädje.

Begravningsritualer

En judisk begravning bör ske så snart som möjligt efter dödsfallet men inte på shabbat eller judiska helgdagar. I Stockholm sker judiska begravningar oftast inom en vecka efter dödsfallet men det är inte ovanligt att begravningen sker redan ett eller två dygn efter dödens inträde. 

Alla är lika inför döden. Därför används en enkel träkista och alla sveps i likadana enkla vita linnekläder. 

Till begravningsceremonin kommer både inbjudna gäster och övriga som vill visa den avlidne och familjen sin respekt. En judisk begravning är öppen för alla som vill komma och det finns ingen klädkod. Man tar vanligtvis inte med sig någonting till en judisk begravning, varken blommor eller annat. Vill man ändå ge något är det kutym att donera till välgörenhet. 

Judiska begravningar är generellt jordbegravningar. Judar har egna begravningsplatser med evig gravrätt. Den avlidne tas omhand av Judiska Församlingens begravningsverksamhet och de volontärer som ingår i ”Chevra kadisha, det vill säga begravningssällskapet. Volontärerna tar omedelbart efter dödsfallet hand om kroppen och genomför ”tahara”, en religiös tvagning och därefter svepning och kistläggning. Volontärer hjälper också till att vaka över kroppen innan begravningen, är kistbärare, begravningsgäster när den avlidne saknar anhöriga, och besöker familjen under sorgeperioden.

Begravningsceremonin, som leds av en rabbin eller kantor, börjar i kapellet. Ibland inleds ceremonin med att de närmast sörjande  gör ”kriah”, en reva i sina kläder i tecken på sorg. Rabbinen/ kantorn läser bönen El Male Rachamim, framför ett griftetal och reciterar stycken ur psaltaren. Därpå går alla gemensamt i procession till graven, bärarna sänker kistan och de sörjande går fram en och en eller familjevis och kastar tre skopor sand på kistan. Bärarna täcker därefter hela kistan med jord och ceremonin avslutas med att de närmast anhöriga läser kaddish, bönen för de sörjande.

Direkt efter jordfästningen börjar shiva-veckan (shiva betyder “sju”), vilken innebär den djupaste graden av sorg. Alla familjer väljer själva om och hur länge de vill ha shiva. Den religiösa lagen säger att för de närmast sörjande (barn, syskon, makar eller föräldrar till den avlidne) är allt arbete förbjudet under shivan och att de tre dagliga gudstjänsterna ska hållas i den avlidnes hem. Vänner, släkt och de som vill visa sin respekt kan komma till shivan och uppmanas ha med sig mat eller dryck.

Judiska helgdagar

Den judiska kalendern följer månen och har egna månader (Elul, Tishri, Cheshvan, Kislev, Tevet, Shevat, Adar, Nisan, Ijar, Sivan, Tamuz, Av)De judiska helgerna följer den judiska månkalendern och årstidsväxlingarna i Israel, därför infaller helgerna olika i förhållande till den svenska kalendern. 

Shabbat

Shabbat är den viktigaste judiska helgen. Den firas varje vecka från solnedgång fredag kväll till solnedgång lördag kväll. Den som följer halacha avstår då från allt skapande arbete, ägnar sig åt familjen, studerar Torah och vilar. Shabbat firas till minne av att Gud skapade världen på sex dagar och vilade på den sjunde dagen. 

Innan solnedgången på fredag när shabbat går in tänder man shabbatljus.. Mitsvan (påbudet) att tända shabbatljus åligger traditionellt kvinnor, men även män kan förstås tända shabbatljus.

Varje fredag hålls en shabbatgudstjänst i synagogorna, den kallas kabbalat shabbat. Efter gudstjänsten är det kiddush (helgande). Vi helgar shabbat genom att säga kiddush över vin. Vid kiddushen är det vanligt att man äter challebröd. Bakgrunden är att det inte regnade någon manna på shabbat. Gud gav istället en dubbel portion manna på fredagen. För att minnas detta har man två challebröd (challa – sing.; challot – pl.) på bordet.

På lördagen är det morgongudstjänst i synagogorna.

Rosh hashana

Rosh hashana är det judiska nyåret. Rosh hashana firas på första och andra dagen av den judiska månaden tishri, det vill säga i september eller oktober. Den kallas även åminnelsedagen eller shofarblåsningens dag.

Enligt judisk tradition skapades jorden på denna dag och det är vid rosh hashana Gud bedömer vad människorna har gjort under det gångna året och beslutar vad som skall hända dem under det kommande. Under de tio dagar som sedan följer, mellan rosh hashana och jom kippur, finns tid för eftertanke och botgöring innan domen slutligen fastslås. Det är en tid för försoning.

Under rosh hashana blåser man i ett vädurshorn, en shofar. Detta skall, enligt traditionen, väcka människorna till eftertanke. Till sederna kring rosh hashana hör även en festmåltid, då man bland annat brukar äta äpple med honung samt annan mat som symboliserar önskan om ett sött nytt år. En annan tradition är att äta granatäpple som med sina många kärnor symboliserar alla de mitsvot (påbud) man ska följa.

Jom kippur

Jom kippur firas tio dagar efter rosh hashana. De som följer traditionen på jom kippur fastar under ett dygn, d.v.s. man varken äter eller dricker från solnedgång till solnedgång. Syftet är att inte tänka på världsliga ting och istället fokusera på bot och bättring. Man ber sina medmänniskor och Gud om förlåtelse och tänker igenom hur man själv kan förbättras som människa.

Innan jom kippur förväntas man försona sig med sina ovänner, lösa sina skulder och innan helgens ingång tända ljus som får brinna i ett dygn. Under jom kippur är det tradition att bära vita kläder. Utöver påbudet att inte äta eller dricka ska man inte bära läderplagg/skor, inte tvätta sig, inte bära parfym samt inte ha sexuellt umgänge. Helgen avslutas med ne'ila, en bön om försoning.

Sukkot

Sukkot, lövhyddofesten, börjar fyra dagar efter jom kippur och varar i sju dagar. Man ska vistas i en sukka – en hydda – som symboliserar de tillfälliga boningar som israeliterna uppförde under den 40-åriga vandringen från Egypten till landet Israel. Man förknippar även ökenvandringen med skördefesten i gamla tider i Israel.

Chanukka

Chanukka eller tempelinvigningsfesten är en judisk högtid som varar i åtta dagar och handlar i grunden om religionsfrihet. Den infaller i november eller december. Helgen firas till minne av återinvigningen av det judiska templet i Jerusalem år 165 f.v.t. efter att mackabéerna återerövrade det från seleukiderna.

Varje dag under Chanukka tänds ett ljus i en åttaarmad ljusstake. Den åttonde dagen är alla ljus tända. Det nionde ljuset, som används för att tända de övriga ljusen med, kallas tjänaren (shamash). Enligt legenden symboliserar ljuständningen ett mirakel i samband med återinvigningen av templet. Det fanns olja till templets lampor för en enda dag, men Gud såg till att oljan räckte i de åtta dagar som behövdes för att få fram ny tempelolja.

Purim

Purim firas till minne av judarnas räddning i Persien från deras förföljare Haman. Megilat Ester – Esters bok – läses i synagogan, på kvällen och på morgonen. Det finns en tradition av att klä ut sig i samband med firandet, ge varandra matgåvor samt ge gåvor till fattiga.

Pesach

Pesach brukar tidsmässigt oftast sammanfalla med den kristna påsken. Helgen firas i åtta dagar till minne av uttåget ur Egypten. Under pesach får man inte äta chamets (syrad mat). Man äter matsa, osyrat bröd. De två första kvällarna firas med en rituell måltid i hemmet – en seder, som betyder "ordning". Denna speciella ordning finns i en bok som heter hagada – som handlar om uttåget ur Egypten.

Shavuot

Shavuot firas sju veckor (49 dagar) efter pesach och varar i två dagar. Den är en skördefest, de första frukternas fest. Shavuot firas främst till minne av att det judiska folket mottog Toran vid Sinaiberget.

CHARLOTTE MANDERMAN

Källa: www.jfst.se

Sidan uppdaterad 2019-10-25