Och 1 januari 2019 skärps lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Foto: Martin Thelénius

Den svenska minoritetspolitiken

En minoritet är en grupp av människor inom en större (nationell) gemenskap som på något sätt behöver försvara sin kultur, språk, religion eller existens mot majoritetsbefolkningen. 

Judar, romer, samer (som även är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar är nationella minoriteter i Sverige. Jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli (alla former av språken) är nationella minoritetsspråk.

Den svenska minoritetspolitiken ska skydda de nationella minoriteterna. Minoritetspolitiken innebär de lagar och bestämmelser som finns för vad myndigheter ska för att nationella minoriteter ska skyddas i Sverige.

Kommuner och landsting är exempel på myndigheter.

Minoritetspolitiken ska göra att de nationella minoriteterna kan påverka myndigheter och andra som har makt. Minoritetspolitiken ska även hålla de nationella minoriteters språken levande.

I februari år 2000 ratificerade Sverige Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Att ratificera innebär att binda sig till en överenskommelse (genom att skriva under avtalet).

Europarådets ramkonvention innehåller regler som hjälper nationella minoriteter. Sverige lovade när vi skrev under ramkonventionen att man skulle följa dessa regler.

Sverige ratificerade under den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (regler för minoritets språk). Stadgan innehåller regler för hur man ska hjälpa nationella minoriteter att behålla sitt språk.

När man ratificerar dessa europeiska avtal innebär att man erkänner man att det finns olika minoriteter i Europa och att dessa minoriteter funnits i Europa länge. Det står också i avtalen att dessa minoriteter har ett eget språk och en egen kultur.

Dessutom står det i avtalen att minoriteternas kultur och språk riskerar att försvinna om de inte får stöd av länderna de bor i. I avtalen står också att det är viktigt att skydda minoriteterna eftersom det gör Europas länder mer rättvisa och bidrar till fred i Europa.

När Sverige ratificerade avtalen innebar det att den svenska regeringen lovade att lägga undan pengar för att kunna stötta minoriteters kultur och språk.

I avtalen fanns ingen tydlig regel för vilka folk och språk som kunde bli godkända som nationella minoriteter. I avtalen står det att religion, språk, traditioner och historia är viktiga delar som kan hjälpa till att bestämma vilka grupper som kan godkännas som nationell minoritet.

Sverige lade till några punkter för att räknas som nationell minoritet i Sverige:

  • en känsla av att man hör ihop med varandra i minoritetsgruppen
  • en religiös, språklig, traditionell och/eller kulturell gemenskap
  • en vilja att ha kvar sin identitet
  • historiska eller långa band med Sverige 

Judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar passar in på alla dessa punkter. Dessa grupper har alla försökt behålla sin kultur och sitt språk. Alla fem grupper har funnits i Sverige under mycket lång tid. De har alla fem bidragit till den svenska kulturen men samtidigt behållit sin egen kultur, religion och sitt språk.

Judar har bott i Sverige sedan 1600-talet. Romer har bott i Sverige sedan 1500-talet. Samerna är ett urfolk och har levt i det som nu är Sverige sedan otroligt långt bak i tiden. Tornedalingar och finsktalande personer har funnits i Sverige sedan långt före Sverige fanns som stat.

Sverige har fått kritik från andra länder efter man ratificerade avtalen för att man inte gjort tillräckligt för de nationella minoriteterna i Sverige. Även Sverige själv har tyckt att det finns mer att göra för att förbättra situationen för nationella minoriteter.

Ett exempel är att man tyckt att skyddet för minoriteter har varit för beroende av geografisk plats. Ett annat exempel är att minoriteterna inte kunnat påverka myndigheter mycket nog och att Sverige inte har hjälpt till att stärka minoriteternas kulturer och språk.

År 2009 presenterade Sveriges regering en förändrad lag för minoritets politik. I denna har regeringen beskrivit vad man ska göra för att stötta minoriteterna mer. Lagen heter lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk Här kan man läsa mer om lagen https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2009724-om-nationella-minoriteter-och_sfs-2009-724).

1 januari 2010 började denna lag gälla i Sverige.

Den 1 september 2016 bestämde regeringen att de skulle undersöka lagen igen. Det ledde till att lagen förändrades igen (2017/18:199 En stärkt minoritetspolitik). Den förändrade lagen började gälla 1 januari 2019. Lagen stärker de nationella minoriteternas rättigheter ännu mer. 

Petra Kahn

Återgå till normal version av sidan
Sidan uppdaterad 2020-08-24