Nu finns Malvaböckerna på resande romani

Äntligen kommer barnböcker på resande romani! Det välkomnar översättaren Eleonor Frankemo.
– När jag var barn var det aldrig någon som läste en bok på romani för mig. Nu kan man det, och det betyder jättemycket att få höra sitt eget språk.

 

För första gången i Sverige har en vanlig barnbok översatts till resande romani. Tidigare har det bara funnits studiematerial eller elektroniska böcker, inga tryckta vanliga barnböcker. De tre böcker som nu översatts handlar om flickan Malva. Hon är nio år och vill lära sig rida, men hennes pappa är rädd för hästar. Som tur är kommer Malvas farmor till hjälp. Hon visar bilder på sin egen pappa Valentin som var hästhandlare, och läsaren får veta att Malva tillhör romanofolket resande.  

Malin Eriksson som skrivit böckerna tillhör inte själv romanofolket resande. Däremot har hon alltid hållt på med hästar, och hon har skrivit flera hästböcker.
– Jag tycker att det är jätteviktigt att det finns hästböcker där alla kan känna igen sig, därför fick jag drivkraft att skriva om Malva. Samtidigt har jag funderat mycket på hur jag ska skriva om det på ett bra sätt, och om jag, som inte är resande, får lov att skriva den här berättelsen. 

Malin säger att historien fram för allt ska handla om hur det är att börja rida. Det är bara i bakgrunden man förstår att Malva tillhör romanofolket resande och får en förebild i Valentin. För Malin har arbetet med böckerna gett henne ny kunskap om romer.
– Jag kunde inte så mycket när jag började. Desto mer jag lärt mig, desto viktigare tycker jag det är att resande syns. Resande får verkligen kämpa för att synas.

Eleonor Frankemo har översatt böckerna om Malva till resande romani. Hon är den enda modersmålsläraren i Sverige som undervisar i språket, och hon har länge arbetat med frågor som rör romanofolket resande. Bland annat genom att föreläsa på skolor och engagera sig i föreningar. Mycket av hennes arbete har handlat om att stärka unga resande att känna trygghet i sin identitet och sitt språk. Hon tror att böckerna kan bidra till det.
– Man kan ta med boken till skolan och visa att ”det här är mitt språk”. Det är väldigt viktigt i ett identitetsstärkande perspektiv.

Eftersom romanofolket resande har förtryckts under den svenska historien har många valt att inte prata romani öppet. Så var det också för Eleonor när hon var liten.
– Jag fick lära mig väldigt tidigt att det inte var okej att prata språket ute, att majoritetssamhället såg ner på det. Men med mina barn pratar jag romani inför deras kompisar, jag vill att de ska känna att det inte är tabubelagt, utan att det är helt okej att använda romani.

Språkrevitalisering handlar om att ett språk vidareutvecklas och fortsätter att vara modernt. Att prata sitt språk bara inom familjen och bakom stängda dörrar leder till motsatsen. Språket får inte in nya ord och till slut är det svårt att använda det i vardagen. Lite så har det blivit för resande romani. Något Eleonor märkt när hon översatt böckerna.
– Vissa meningar i den svenska texten kan man inte översätta rakt av. Det finns till exempel inte ord för dator eller lärare. Däremot har vi väldigt mycket ord kring hästar, eftersom språket användes flitigt i Sverige den tiden när det användes hästar i samhället.

Eleonor har märkt att unga i dag är mer positiva till att revitalisera resande romani än äldre generationer varit. Numera hör hon nya ord dyka upp. Att det kommer böcker på språket gör stor skillnad tror hon.
– Det betyder jättemycket att få höra sitt eget språk, och att få läsa en bok som handlar om en flicka som tillhör romanofolket resande. Därför är de här Malvaböckerna väldigt bra, säger hon.

Hon får medhåll av Baki Hasan som arbetar som språkvårdare i romani chib på Språkrådet. Han säger att man måste arbeta politiskt för att bevara ett hotat språk, men att det absolut bästa sättet för att revitalisera det är att tala det med sina barn. Han är glad över att det dyker upp böcker för barn på romska språk. 
– Det är jätteroligt att det börjar komma. Det betyder väldigt mycket för romska barn och deras möjlighet att vidareutveckla och bevara sitt språk.

KARIN FINGAL

 

Sidan uppdaterad 2017-06-02