Nu har Judiska museet flyttat hem

På Sveriges nationaldag öppnades det nya Judiska museet i Gamla stan i Stockholm när Mezuzan (dörrpost), som enligt judisk sed ska finnas vid varje dörrpost i hemmet, sattes upp. Invigningsdagen var väl vald och passar in på mottot: Det finns många sätt att vara svensk. Att vara jude är ett av dem.

Under de tre år som gått sedan det gamla museet stängde har mycket arbete lagts ner på att renovera den lokal som en gång i tiden (1795 - 1870) var Stockholms första synagoga och där delar av det judiska livet i Sverige tog sin början. Det är som att flytta in i en autentisk plats där historien sitter i väggarna, den gamla predikstolen är exempelvis intakt efter en renovering. Under arbetet hittades ett helt okänt kulturarv; tak- och väggmålningar från tidigt 1800-tal.

Från den stund när telefonen ringde i april 2016 och kulturministerns pressekreterare meddelade att museet tilldelades 1,6 miljoner kronor (sedermera fick museet också bidrag från bland andra privatpersoner och Postkodlotteriet) har man sakta men säkert byggt ett nytt museum i det som har varit - förutom en synagoga – auktionskammare, polisstation, sjömanskyrka, säte för samiska föreningen och fram till 2016 ett arkitektkontor.
- Det känns hisnande. Under nästan 30 år har tusentals människor besökt det gamla Judiska museet och nu kommer de att få möjlighet att göra det på en helt magisk plats som i sig berättar om det svensk-judiska kulturarvet och den svensk-judiska historien, säger museichefen Christina Gamstorp.

Hon säger vidare:

- Varje museum är ju en spegling av den tid när det etableras och det var dags för museet att ta ett kliv ut i världen och ut i den museala kontexten. Just nu tror jag att det finns en lust till det judiska och de frågor ett judiskt museum kan lyfta är mycket angelägna. Den judiska erfarenheten kan vara en källa att ösa ur för alla dem som kommer till ett nytt land. Allting har på något sätt redan hänt, och här finns kunskapen.

Det är väldigt mycket som skiljer det nya museet från det gamla. Christina Gamstorp menar att öppenheten och tillgängligheten är en skillnad, att vända museet utåt mot majoritetssamhället. När museet grundades handlade det mycket om att ta de första trevande stegen mot att återigen synliggöra sin judiska identitet, och bevara en del av det svensk-judiska arvet.
- Nu tar vi nästa steg, ett museum som både kronologiskt och tematiskt belyser svensk-judisk historia, svensk historia och plockar fram det judiska kulturarvet som länge legat dolt. Hur vi ställer ut samlingen är också en stor skillnad.

Den permanenta utställningen kan beskrivas som en historia i fyra akter, kronologiskt om de tre vågor av judisk invandring som kommit till Sverige och hur olika förutsättningarna har varit. Det finns ett ständigt fokus på den dubbla berättelsen, alltså både från svenskt och från judiskt håll.
- Just spänningsfältet däremellan har intresserat mig mycket. Det finns också en mellanakt, den tid då egentligen inga judar fick komma hit med några få undantag. Och hur många som kunde ha fått komma. Det handlar förstås om krigsåren och tiden före Förintelsen. Men utställningen är inte bara kronologisk, den handlar också om den judiska tankevärlden, ofta knutet till specifika tidsperioder. Och så får besökare möjlighet att pröva chavruta, en uråldrig judisk metod för att förstå judisk text.

Judiska institutioner är ständigt utsatta för hot. Hur löser Judiska museet det problemet? Av naturliga skäl vill Christina Gamstorp inte vara för specifik.
- Alla museer kräver förstås bevakning. Ett judiskt museum specifikt. Vi kommer noga följa utvecklingen under museets första öppna period för att se vilken typ av ytterligare åtgärder vi behöver vidta. Men vi känner oss väl rustade med stöd från flera håll. 

Enligt museipedagog Angelica Ruckstuhl vill museet sänka trösklarna till det judiska kulturarvet och nå ut till en bred allmänhet. För att nå olika målgrupper satsar museet på ett varierat utbud - programkvällar med föreläsningar och konserter, dagliga visningar på svenska och engelska, bokade grupper och förstås skolprogram för skolans alla årskurser. Programmen kommer att vara tydligt förankrade i läroplanen.

Museet kommer också att utveckla material för elever och lärare tillgängligt via museets webbsida.
- Till hösten kommer vi att börja med våra nya skolprogram. Vi kommer att ha ett program som vi kallar ”Äter judar falukorv?”, ett skolprogram anpassat efter olika åldrar där man genom platsens historia får lära sig om judisk praktik och tankevärld. För äldre elever kommer vi att ha två program som handlar om Förintelsen, ”Möt en överlevare från Förintelsen” och ”Det stängda Sverige”. Ett annat helt nytt skolprogram är ”Medborgarspelet” där eleverna får följa ett antal verkliga personers väg in i det svenska samhället och genom dessa lära sig om integrationens villkor genom olika tider, förklarar Angelica Ruckstuhl.

JOHN GRADOWSKI

 

Sidan uppdaterad 2019-06-11