Nya singeln är på både finska och meänkieli
De hade sitt första gig på byns kafé 2007. De var 14 år och ”utsparkade” av sina musiklärare på Kulturskolan i Pajala.
- Tur att de stod på sig, summerar Sanna Kalla och Rebecka Digervall, eller artistduo The Magnettes som i höstas tog i hand med ett amerikanskt skivbolag.
Vi möts på Café Nòva i Pajala. ”Mammas gata” för Rebecka Digervall och Sanna Kalla, 22, och platsen där The Magnettes karriär hade sin början.
- Vi hade hängt på Kulturskolan sedan mellanstadiet, det var hemma och lärarna var våra förebilder. Vi var lite hemliga av oss, men lärarna såg oss, pushade och fixade vår första spelning här. Och det var allt som krävdes, sen var vi igång. Vi har Kulturskolan att tacka för att vi är där vi är i dag. Och BD Pop, resonerar Sanna och Rebecka.
Och var är de idag?
I höstas skrev de kontrakt med det amerikanska skivbolaget Digsiu, följt av en singel, videosläpp och USA-turné.
- Det blev på riktigt i höstas. Det är kul och samtidigt läskigt, att satsa allt på ett kort. När jag drömde om popstjärnelivet fattade jag inte vilket jobb som ska göras. Vi har spelat svinmycket 2015 och investerat alla pengar framåt, säger Sanna som sköter affärs- och arrangörsrelationerna. Rebecka står för låtskrivandet tillsammans med bandets tredje medlem Tomas Bäcklund-Thuneström.
Denna månad kommer nästa singel, Killers in a ghosttown, och med den en video och Sverige-turné. Låten innehåller både meänkieli och finska och videon är inspelad i Tornedalen.
- Vårt bolag tycker det är grymt att vi använder språken i låtarna. Fast det hade vi ju gjort oavsett vad de hade tyckt, säger Rebecka.
En ståndpunkt som dock inte var självklar för sju år sedan.
- Vi ville bli popstjärnor. Vårt personliga kulturarv var inte intressant just då, men det låg ingen värdering i det. Det bara var så. Men visst kände vi trycket, berättar Rebecka som tar lärdom av erfarenheten nu när hon själv är en förebild för unga identitetssökande och vill bidra till att det tornedalska kulturarvet förs vidare:
- Förebild kan man bara vara, om man får det förtroendet. Det är inte lyckat att tvinga på någon normer, var och en måste få växa och forma sin identitet i sin egen takt. Men man kan visa på vilka möjligheter som finns och vara peppande.
När Sanna och Rebecka för några år sedan tog emot STR-T:s , Svenska Tornedalingars Riksförbunds, kulturstipendium kom önskemålet att de skulle göra en egen tolkning av Torvald Pääjärvis närmast kultförklarade låt Ei se kannatte.
- Vi fick göra som vi ville och då blev det kul. Och den publikresponsen på Folkan i Pajala. Det var jättehäftigt, säger Rebecka och tillägger att låten gick hem även i USA.
Sanna och Rebecka var med och startade ungdomsförbundet Met Nuoret 2014, en självständig avknoppning av STR-T:
- Vi pratade mycket om den tornedalska identiteten, exempelvis om vad det innebär att inte ha meänkieli med sig från början. För mig är musik och teater starka tornedalska identitetsmarkörer.
Men det krävdes en flytt till Stockholm för att upptäcka det, berättar Rebecka som nu började framhäva sitt ursprung:
- Det skulle höras tydligt var jag kom ifrån. Jag kom nog till insikt om hur starkt influerad jag är av Tornedalen och hur viktig min identitet är för mig. Skalar man bort sin identitet för att man flyttar till en stor stad, då blir det inte så mycket kvar av en.
Om nu någon har bommat var The Magnettes har sin hemvist så lär det bli klargjort i och med kommande singeln Killers in a ghosttown, menar duon. Deras musik har ett utifrånperspektiv.
- Vi bor i byn och det är viktigt för oss, både privat och professionellt. Ju mer vi är i farten desto viktigare är det att landa i det som är hemma på riktigt, säger Sanna.
- Jag går igång på att bevisa att svensk musikexport kan bo var som helst, avslutar Rebecka.
REGINA VERÄJA
