Textillustration på jiddisch.

Om jiddisch

Språket jiddisch kommer från ordet jude som är jid. 
Modersmålet på jiddisch kallas också mame-loshn.
Jiddisch har funnits i tusen år. 
Judarna har flyttat och tvingats flytta under århundraden och därför är jiddisch påverkat av flera olika språk.

Under 1600- och 1700-talet talades jiddisch mest i Östeuropa.
Språket spreds i världen när många utvandrade under åren 1800 - 1920.
Före andra världskriget pratade tolv miljoner människor jiddisch. Men under kriget mördades fem miljoner som kunde prata språket.
I dag pratar fyra miljoner människor jiddisch.
I städer som New York, Jerusalem, Antwerpen och Montreal används jiddisch varje dag.
I Sverige pratades jiddisch på 1600-talet men blev mer vanligt på 1700-talet.
I början av 1900-talet kom människor från Ryssland som pratade jiddisch till Sverige. Det kom också några tusen överlevare från Förintelsen till Sverige. Men deras barn lärde sig inte jiddisch.
Det finns omkring 20 000 – 25 000 judar i Sverige och 3 000 av dem kan prata jiddisch.
Språket är viktigt för identiteten och kulturarvet.
De äldre som har rötter i Östeuropa använder språket i vardagen men de är inte så många kvar.
Däremot använder många olika uttryck på jiddisch när man pratar med familjen eller träffar andra. Det ger en känsla av att höra ihop genom historia och kultur.
I den judiska identiteten finns många delar och språket är en av dem.

Språket
Jiddisch har 35 språkljud. Nio av dem är vokaler.
Jiddisch skrivs med hebreiska tecken.
Man läser från höger till vänster.
Det finns inga stora och små bokstäver.
Man kan också skriva jiddisch med latinska bokstäver.
Jiddisch har störst grund i tyskan.
Hebreiskan märks i ord och uttryck med religiös koppling men också när man pratar om vardagliga saker.

Ann-Helén Laestadius

 

Återgå till normal version av sidan
Sidan uppdaterad 2020-01-07