Artiklar

Romernas historia

I dagens Sverige lever personer med romsk bakgrund. Man vet inte exakt hur många de är. De är en del av samhället. Men många väljer att dölja sin identitet på grund av fördomar och diskriminering mot romer. Här får du en inblick i romernas historia.

Stockholms stads tänkebok från den 29 september år 1512 nämner romer för första gången i Sverige. Där står att besökarna kommer från ”lilla Egyptens land”. Det är ett medeltida namn på den grekiska halvön Peloponnesos.

Historieskrivningen om romer är begränsad. Främst står det om romer i olika lagar och förordningar. Romer har varit med om olika former av utsatthet och diskriminering. De har varit en del av det svenska samhället. De har bidragit till den svenska kulturen och till samhällsutvecklingen.

Romernas ursprung

Det går inte att säga exakt varifrån romerna kommer. Forskare trodde länge att romerna har sitt ursprung i Indien. Detta för att de jämförde romska språk och indiska språk. Modern DNA-forskning menar istället att romers ursprung är en mix av olika etniska grupper, språk och kulturer. Dessa fanns utanför Indien för cirka 1000 år sedan. Regionen upplevde då flera krig som bidrog till folkvandringar. Det indiska ursprunget är ändå centralt och finns i både DNA och språk. Genom romernas DNA och språket kan man följa romernas väg till Europa.

Romsk invandring till Sverige

Olika romska grupper har kommit till Sverige vid olika tidpunkter. Resande och finska romer kom till Sverige för cirka 400-500 år sedan. Övriga romska grupper invandrade senare från olika länder i Europa. Med sig hade de olika romska kulturer och olika romska språkliga dialekter. Det är därför svårt att tala om romer som ett folk eller en grupp.

Regler för kringresande romer

Under 1600-talet fanns bestämmelser för kringresande ”tattare” och ”zigenare”. De blev uppmanade att bosätta sig eller lämna landet inom en viss tid. De som stannade kvar och fortsatte resa omkring i landet riskerade att bli dödade. Men det finns inga kända fall av att någon fick ett dödsstraff.

Romer blev borgare i städer

Under 1660-talet fick romer bosätta sig som borgare i flera svenska städer. Gränna var en sådan stad. Romer fick också ödegårdar i landets östra delar. Villkoret var att de försvarade Sverige mot ryssarna. Staten ville ha full kontroll över sina invånare. De ”tattare” som utan lov bodde i landet skulle döpas och bli kristna enligt 1686 års kyrkolag.

Romska soldater och häktemakare

Under Sveriges stormaktstid fanns behov av folk till landets arméer. Majoriteten av de romska männen var soldater. Kringresande ”tattare” och ”zigenare” kunde välja att under en tid tjäna som soldat istället för att bli deporterade. Många romer utförde också olika hantverk och bedrev handel. Häktemakare var ett romskt hantverk som fanns då. Det var ett slags finsmide i mässing.

Många romer blev borgare i olika svenska städer efter en tid som soldat. Borgarna hade rätt att resa omkring och arbeta med handel på marknader. Fram till 1800-talet fanns flera borgare med familjer i svenska städer med romskt ursprung.

Flera lagar mot ”tattare” och ”zigenare” kom till efter stormaktstidens slut och Karl XII:s död 1718. Romer deporterades. Bland annat till dagens Nordtyskland.

Romer som kringresande handelsmän och ”veterinärer”

Under 1700-talet fanns flera glasbruk i Sverige. Många glasbruk anställde före detta soldater med romsk bakgrund. De arbetade som kringresande försäljare. De sålde glas, porslin, järnvaror, kryddor, tobak, textiler och flera andra varor. Kringresande romska handelsmän reste ofta med hela familjen.

Romer var också häst- eller kreatursbotare. En sorts veterinärer. De som reste omkring i gårdarna och kastrerade hästar hette valackare. Kringresande fick ofta se och höra mer än den bofasta befolkningen som inte fick röra sig fritt i landet. De kunde föra vidare nyheter, skvaller, historier och visor.

Bestämmelser för kringresande romer

Sedan 1600-talet fanns ett passtvång för inrikes resor. I början av 1800-talet kom flera bestämmelser som begränsade romers möjlighet att röra sig fritt. Det handlade om resvägar och antal resenärer. De som inte följde lagen fick böter eller straffarbete.

År 1822 blev det förbjudet att utfärda pass för handelsresor. Romer kunde inte längre sälja glas, porslin och järnvaror som var viktiga för deras inkomst. På grund av passtvånget hamnade många romer i fängelse fram till mitten av 1800-talet. 1860 avskaffades passtvånget.

Under 1800-talet arbetade många romska män som lumpsamlare på pappersbruk. De skulle samla in gamla textilier för papperstillverkning. 1824 blev det förbjudet för lumpsamlare att resa i sällskap med andra. Sveriges romer fick därför leva och arbeta inom mindre områden.

Efter finska vinterkrigets slut 1809 fick Ryssland Sveriges östra delar. Flera romska familjer splittrades och bodde i olika länder. Romskt språk och kultur fick olika inriktningar.

Kalderasha-gruppen invandrar till Sverige

I slutet av 1800-talet invandrade några kalderasha-romska familjer till Sverige. De härstammar från dagens Rumänien. Tidigare var de slavar under 500 år. Flera kalderasha-familjer reste mellan olika länder i Europa. En ny svensk utlänningslag under första världskriget bestämde vem som fick släppas in i Sverige. Utländska ”zigenare” fick inte komma in i Sverige. Flera familjer som tidigare rest mellan olika länder fick nu inte lämna Sverige.

Kalderasha-romerna, som också kallas svenska romer mötte flera hinder att etablera sig i samhället. Barnen fick inte gå i skolan. Det var olagligt att stanna och bo på samma plats en längre tid. En statlig utredning, ”Zigenarfrågan” från 1956 skrev om deras situation. I Stockholm fanns en ”zigenarsektion” för att kontrollera landets ”zigenare”. Flera kalderasha-romer organiserade sig och krävde bostäder och vuxenutbildning.

Tvångssteriliseringar och tvångsomhändertagande av barn

I början av 1900-talet fanns två olika romska grupper i Sverige. De hade olika språk, kultur och levnadssätt. Svenska staten började att kalla den nytillkomna kalderasha-gruppen för ”zigenare”. Gruppen resande, som var svenska medborgare, kallades för ”tattare”.

Under denna tid grundade staten ett rasbiologiskt institut. Staten gjorde register över landets ”tattare” och ”zigenare”. Enligt statistiken var cirka 95 procent av den romska befolkningen ”tattare”. Staten såg ”tattare” som en social grupp och inte en etnisk grupp. Staten ville lösa den så kallade ”tattarplågan” och utförde flera övergrepp på resande. De tvångssteriliserade vuxna resande. Barn som tillhörde resandegruppen blev tvångsomhändertagna och placerades i svenska familjer eller på barnhem.

Gamla romska yrken försvinner

Under 1900-talet gick Sverige från bondesamhälle till industrisamhälle. Många romska gamla yrken försvann. Kopparslagare blev plåtslagare. Lumpsamling blev skrotsamling. Hästhandlare blev bilhandlare. Gårdfarihandlarna finns inte längre kvar. De åkte runt och sålde kastruller, tavlor, borstar, mattor, tavlor och husgeråd. Först med häst och vagn, sedan med tåg, cykel och bil.

Romer i Sverige idag

År 1954 försvann invandringsförbudet för utländska romer. Efter 1970-talet invandrade många romer till Sverige. Idag lever många olika romska grupper I Sverige. Det talas mellan tio och tjugo dialekter av romani. Det finns romer med olika erfarenheter och historier. Några har upplevt förintelsen. Varje romsk individ och grupp har olika förutsättningar för att delta i det svenska samhället.

KARIN SKOGLUND

Återgå till normal version av sidan
Sidan uppdaterad 2020-01-20