Så firas Romadagen

För femte året i rad uppmärksammas Internationella Romadagen på Västerbottens museum i Umeå. I nära samarbete med romska grupper och enskilda har viktig ny kunskap samlats i museet.

 

Kontakterna och samarbetet med romska föreningar och företrädare har haft stor betydelse för vad som sparas i museets arkiv och hur museet kan fortsätta att inkludera romskt kulturarv i Västerbottens kulturhistoria. Det skriver museet i ett pressutskick.

I början av 2010-talet väcktes en mer ingående diskussion på Västerbottens museum om vad som egentligen ryms i museets arkiv och föremålssamlingar. Vems historia är det som berättas genom alla föremål, fotografier och dokument? Det var uppenbart att museets arkiv inte gav en rättvis bild av vilka som har levt – och lever –  i Västerbotten. Diskussionen ledde fram till en projektansökan till Kulturrådet med fokus på att samla berättelser, fotografier och föremål från Sveriges urfolk och fem nationella minoriteter.

Efter tre år med projektet, som avslutades vid årsskiftet 2019, är samarbetet med olika föreningar och enskilda personer ur minoritetsgrupperna nu en del av den löpande verksamheten.
– Som länsmuseum har vi ansvar att arbeta med hela länets kulturarv, då tycker jag att det är superviktigt att också praktiskt göra det, och inte osynliggöra vissa kulturer eller firanden. Det kan vara svårt att existera som exempelvis normbrytande person eller tillhörandes en minoritetskultur, därför är det så viktigt att skapa mötesplatser, synliggöra mångfald och skapa möjligheter att fira tillsammans, menar Sofia Breimo som är etnolog och har arbetat i projektet.

I nära samarbete med romska grupper och enskilda har viktig ny kunskap samlats i museet, och föremål, fotografier och livsberättelser finns nu sparade för att ge en mer rättvis bild av 1900- och 2000-talet för framtida generationer. Ännu finns mycket att göra, förklarar Sofia Breimo, men menar att arbetet går i rätt riktning.

- Att manifestera särskilda dagar är viktigt, säger Britt-Inger Hedström Lundqvist som är ledamot i föreningen RUNG och ansvarig utgivare för Magasin Dikko.

– För minoriteten romer betyder firandet av nationaldagen att minoriteten blir sedd och uppmärksammad. Det visar också att de etablerade institutionerna tar firandet på allvar. 

Planeringen och det praktiska genomförandet görs ihop med en eller flera aktiva romska föreningar.
–  Ibland har vi haft föredrag om romska barns situation och om romsk inkludering, eller visat filmen om människorättskämpen Katarina Taikon. I år bestämde vi oss för att fira! Vi vet att romers historia är mörk, dyster och orättvis, något som många romer lever med än idag i sin vardag. Efter samtal fram och tillbaka så bestämde vi oss ändå för att vända fokus och skapa glädje och lyfta allt det som är fint och skoj. I alla kamper för rättvisa och mänskliga rättigheter behöver också glädjen få finnas för att vi ska orka. Därför blir det kultur och festlighet i årets firande!

MALIN A JUNKKA

 

 

 

 

Sidan uppdaterad 2019-04-12