Stora utmaningar i arbetet för romsk inkludering

Strategin omfattade sex delområden med specifika mål; utbildning, arbete, bostad, hälsa samt social omsorg och trygghet, kultur och språk samt civil organisering. Allt skulle genomföras i samverkan med romer på lokal, regional och nationell nivå. Hur har då det gått med den romska inkluderingen? Vi börjar med att fråga kulturminister Parisa Liljestrand som leder regeringens minoritetspolitik.

”…arbetet med inkludering är fortsatt lågt prioriterat i kommuner och regioner…”skriver hon i ett svar till minoritet.se och hänvisar till Länsstyrelsen i Stockholms uppföljningsrapport om arbetet med romsk inkludering 2024.

”Det finns därmed sådant som återstår att åtgärda, men målet för strategin för romsk inkludering kvarstår och regeringen arbetar aktivt med insatser i syfte att nå upp till målet. Insatser för den romska minoriteten görs även inom andra politiska områden”, skriver kulturministern.

Regeringen har valt att prioritera verksamhetsområdena arbete, utbildning och jämställdhet. Parisa Liljestrand pekar på att regeringen under mandatperioden vidtagit flera åtgärder.

”Vi har exempelvis tagit fram en handlingsplan mot rasism och hatbrott, med ett särskilt fokus på bland annat antiziganism, och förordnat en ny romsk referensgrupp som ska bidra till att utveckla regeringens strategi för romsk inkludering. Vi har också gett flera myndigheter i uppdrag att arbeta med frågor kopplat till romsk inkludering. Till exempel fick Forum för levande historia i fjol i uppdrag att ta fram ett kunskapshöjande material om antiziganism och den nationella minoriteten romer, och för bara några veckor sedan beslutade vi också om ett uppdrag till Arbetsförmedlingen att stärka arbetet med romsk inkludering.”

Parisa Liljestrand pekar också i sitt svar på att allmänhetens kännedom om romer och deras situation fortfarande är relativt låg, och att arbete mot antiziganism och diskriminering mot romer kräver en långsiktighet.

- Det positiva är att vi som jobbar med romsk inkludering ser  fler välutbildade romer, framför allt på olika positioner inom den offentliga sektorn och fler romska lärare och pedagoger i skolor, säger Gregor Kwiek, etnolog och romsk aktivist i Haninge utanför Stockholm.

- Fler romska ungdomar de sista tio åren vidareutbildar sig och går på universitet. Innan dess var vi ganska få som hade universitetsutbildning.  Vidare ser vi att fler är mer öppna med sin romska identitet. Men jag tror inte att vi kommer att nå målen för romsk inkludering till 2032, säger Gregor Kwiek.

Det negativa som stoppar utvecklingen, menar han, är att diskrimineringen mot romer inte minskat, snarare tvärtom, och att kommuner fortfarande behandlar romer dåligt när det gäller deras rättigheter. 

- Ta rättigheten att få modersmålsundervisning. Många romer får inte återkoppling från kommunerna. Romska föräldrar ansöker om modersmålsundervisning för sina barn, men får ofta inget svar av kommunerna. Även romer som själv arbetar på kommuner upplever diskriminering.  Kommunens befattningshavare förstår inte romsk inkludering. Man förstår inte kopplingen till lagen om nationella minoriteter.  Resonemanget hos kommuner är att romsk inkludering är något som vi gör frivilligt. Man uppfattar inte att det är minoritetslagstiftningen som ska styra arbetet. 

Gregor Kwiek vänder sig mot att kulturministern bara hänvisar till att kommunerna är självbestämmande i dessa frågor:

- Regeringen måste kunna ställa kommuner till svars om de inte gör något. Man kanske måste ha någon ny instans som håller koll på kommunernas arbete med diskriminering. 

Han ser också att allt detta sker samtidigt som att högerextremismen ökar och romer svartmålas.

Paul Dandos som jobbar med research och undersökande journalistik för olika medier, riktar kritik mot det egna romska civilsamhället för att det upprätthåller gamla hedersnormer som han menar stoppar romsk inkludering.

- Vi är långt ifrån målen för inkludering. Ibland får man intryck att det går framåt, men i själva verket så har det stannat och i vissa avseenden går det egentligen bakåt.

- Många av de som själva jobbar med romsk inkludering har ett budskap utåt där de verkar för att romer ska bli en del av samhället. Men inåt mot andra romer så verkar de för exkludering. Han pekar på hederskulturtänkande och att budskapet är att man inte ska gå till icke-romer med sina problem.

Han är också kritisk mot politiker och vissa tjänstemän både på lokal och regeringsnivå.

- Vissa bygger sin karriär på att arbeta med dessa frågor. Man är medveten om problemen men gör inget åt det. Det är en strukturell antiziganism från politiker, säger Paul Dandos. Han är också starkt kritisk mot de samråd som kommuner håller med den romska minoriteten, som han menar är  ett spel för gallerierna.

- Det ska vara ett strukturellt samråd, där du som romsk kommuninvånare ska ha inflytande över dagordningen och få återkoppling. Men det finns ofta ingen struktur, man har inget inflytande över dagordningen eller får någon återkoppling och det som framförs i samråden når inte beslutfattarna.

Mirsad Sahiti, som bland annat är verksamhetssamordnare i Malmö Ungdomscentral, har följt arbetet med romsk inkludering anser att det i stort gått för långsamt.

- Det går visserligen framåt inom vissa delar, men det saknas en långsiktig finansiering och permanenta strukturer vilket gör att både språk, kultur och rättigheter riskerar att försvagas över tid. För att barn inte ska förlora sitt språk och därmed centrala delar av sin identitet krävs ett omtag och ett långsiktigt statligt åtagande som går bortom tillfälliga projektbidrag.

- Det kommer inte att hända, säger Eva Balok om att nå målet om romsk inkludering till 2032.

Eva Balok är utbildare inom romsk inkludering på socialförvaltningen i Stockholms stad. Hon understryker att det är en del som blivit bättre. Bland annat har romer blivit bättre på att inkludera sig själva i samhället. Hon jobbar med jämställdhet för romska kvinnor och för att de ska känna till sina rättigheter. Men arbetet  går trögt och hon ger ett exempel:

- Jämställdhetsmyndigheten kontaktade oss för ett år sedan om detta och pratade med oss om olika aktiviteter, men det har inte blivit något av det, säger hon.

- Romer är långt ifrån att bli accepterade i samhället. Men talar ofta negativt om romer i olika sammanhang. Det spelar ingen roll var du jobbar, du kommer att råka ut för påhopp och det sprids stigmatiserande och fördomsfulla bilder av romer, säger Eva Balok.

Precis som kulturministern pekar hon på att kunskapen om romer i Sverige är väldigt låg trots att romer funnits i landet i 500 år.

FREDRIK SIERADZKI