Curt Persson i roddartagen. Foto: Johan Sandström

Vilka är budbärare av den tornedalska kulturen?

Lättläst version av sidan

Vilka krafter och institutioner bär den tornedalska kulturen inom litteratur, film och i olika arrangemang? Är det tillräckligt många eller behöver det göras mer? Vi har tagit hjälp av historikern Curt Persson för att få en bild av var vi står idag.

 

 

Största institutionen är Tornedalsteatern i Pajala, både som producent, utvecklare och bärare av ett kulturhistoriskt arv. I teatern möts svenska, meänkieli och samiska på scen och här prövas hela tiden nya vägar för hur språket ska användas för att nå publiken.

Namnet till trots är det inte bara teaterverksamhet man ägnar sig åt, här ryms också till exempel temadagar inom prosa och meänkieli.

Språkvårdande och språkutvecklande instanser finns också i form av Tornedalens folkhögskola i Övertorneå där man jobbar med kulturen från olika perspektiv. Ett exempel är den skrivarkurs som författaren Åsa Larsson förlade där sommaren 2019. Den riktade sig till kvinnliga skrivare med tornedalskt berättande som en bärande del. Det stora intresset för kursen visar att det finns behov av en stabil organisation kopplat till landsändan inom den litterära genren.

Viktiga förlag och institutioner

Ett exempel på institutioner/personer som arbetar med utgivningar av litteratur på meänkieli och svenska är författaren Bengt Pohjanen med förlaget Barents Publisher.

Lumio förlag i Hedenäset är också ett betydelsefullt förlag som kontinuerligt ger ut tornedalsk litteratur.

Förlaget Tornedalica, med Föreningen Norden som huvudman, är Norrbottens äldsta bokförlag. Det ger ut böcker som handlar om eller utgår ifrån Tornedalen och Nordkalotten.

Föreningen Meänmaa riktar sig till författare som skriver på meänkieli. Föreningen ger ut tidskriften Meänmaa som innehåller artiklar på både svenska och meänkieli.

­­- Den föreningen är ganska stängd för den som inte anser sig ha tillräckligt med kunskaper i meänkieli, kommenterar historikern Curt Persson som forskat mycket om Tornedalen och dess kultur. Där ska ett nålsöga passeras i motsats till skrivarkursen på Tornedalens folkhögskola som öppnade upp skrivandet för många fler.

Sverigefinska folkhögskolan i Haparanda har under lång tid uppmärksammat den tornedalska kulturen med design och skapande i olika former. Bland annat har hantverkstraditionen med Tornedalskt allmogemåleri tagits tillvara i kursutbudet.

Samtiden saknas i litteraturen

De olika folkbiblioteken i Tornedalen jobbar med att ta in böcker som berör språket och kulturen och här sker mest inom barn- och ungdomslitteraturen. Ett exempel under 2019 är barnbokstrilogin om Ahai av Linnéa Huhta och Birgitta Filipsson.

Även Regina Väräjäs bok ”Här händer ingenting” med illustrationer av Inger Thurfjell är ett exempel på hur meänkieli används i ett nutida sammanhang.

Till exempel återkommer ofta berättelser om äldre människors barndom där deras trauman kring statens övergrepp på språk och individ upprepas.
- Förutom ovannämnda exempel finns väldigt lite ny meänkielilitteratur som beskriver vår samtid, det är synd för det är ett sundhetstecken om man vågar hantera den i barn- och ungdomslitteraturen.

Under vintern 2019/2020 pågår ett projekt som ägs av Föreningen Norden för att ta fram en antologi, ”Att leva i gränsland”, med texter kopplade till Tornedalen.

Till den är vem som helst välkommen att bidra med texter på svenska, meänkieli eller finska. - Jag skulle även här vilja se mer av berättelser från vår samtid, livet idag. Inte bara om gamla oförrätter eller barndomsskildringar, säger Curt som ingår i arbetsgruppen som går igenom alla bidrag.

Språket randas i böckerna

I litteratur kopplad till kulturen är det vanligt att randa meänkieli och svenska. Syftet är att nå en bredare läsekrets men också att återge skeenden där båda språken är levande och varvas naturligt i samtalen.

Både i prosa och dikt förekommer randning. Författaren Gunnar Kieri är pionjären som många inspirerats av. Hans böcker är i huvudsak skrivna på svenska men när det kommer till kraftuttryck och känslor spränger han in meänkieli här och var. Meänkieli är nämligen känslornas språk, det är ofta i de sammanhangen olika fraser tar sig uttryck.

Inom litteraturen behövs fler samtidsskildringar överlag, påpekar Curt.
- Och detta oavsett om det skrivs på meänkieli eller på ett meänkieliskt sätt. Jag kan ha lika stor behållning av en text som är meänkielibeskrivande som av en text på meänkieli.

En meänkielibeskrivande text har en berättarteknik som är sparsam, den har korta meningar och målande beskrivningar, precis som i meänkieli och finska. Ett ord på finska kan ju motsvara en hel mening på svenska.

För att återgå till forum som lyfter fram hela texter på meänkieli kan nämnas tidskriften Meänmaa som publicerar många artiklar på två språk.

Även STR-T:s nättidning METavisi har samma grepp: här produceras artiklar om vår samtid på både svenska och meänkieli.

I sammanhanget får vi inte glömma tvådagarstidningen Haparandabladet som är en kulturell institution från 1882. Tidningen är landets enda trespråkiga dagstidning. Här tar svenskan och finskan mest plats men även artiklar översatta till meänkieli finns i varje utgivning.

Privata initiativ lyfter kulturen

Det finns arrangemang som inte syftar till att vara kulturbärare men som ändå blivit det. Störst är Pajala marknad där Tornedalsteatern har programpunkter som berör språket och kulturen.

Aurinkofesti 2019 var ett midsommarfirande i Tärendö som arrangerades tack vare privata initiativ från unga vuxna. Festens inriktning var musik men hade också panelsamtal om t ex rasbiologin och statens övergrepp på tornedalingar.

Nattfestivalen i Korpilombolo är ett tvärkulturellt evenemang som pågår i drygt två veckor i december varje år och som belyser natten och mörkret (kaamos) på olika sätt. Bakom den står systrarna Nylund.

 

Film och tv-program

På filmsidan finns försvinnande lite i förhållande till majoritetsbefolkningens utbud, påpekar Curt Persson. När det dyker upp något förpackas kulturen ofta som något exotiskt och sensationellt. Bastubaletten är ett exempel på det.
- Det finns en exotism över Bastubaletten, att storsvensken ska få något sällsamt att titta på som rör den nationella minoriteten. Jag kan sakna att vår kultur inte finns naturligt inom public service på samma sätt som vi konsumerar övervägande amerikanskt producerad film på teve.

- Det borde vara lika självklart att ett minoritetsperspektiv gick på bästa sändningstid som att se en amerikansk deckare en lördag kväll.

Men det finns undantag. Ett exempel är SVT:s satsning Tornedalsrallyt som gick i SVT1 hösten 2019 och som handlar om tornedalingar i vår samtid. Ida Brännström står som producent.

I dokumentären återfinns relationer, skilsmässor, vardagslivet och att bo på flera platser.

En sammanhållande kraft saknas

Curt Persson är av uppfattningen att det behövs någon sammanhållande kraft för den tornedalska kulturen motsvarande det som samerna har i sitt svenska fjäll- och samemuseum Attje. Idag får bara en institution i Sverige statligt bidrag för sin verksamhet inom den tornedalska genren och det är Tornedalsteatern.

Tornedalens museum i finska Torneå finns visserligen.
- Men det är inriktat på Haparanda-Övertorneå-Pajala och lämnar ett stort tomrum utefter de norra delarna av Torne älv upp mot Kiruna, säger Curt.

Han saknar en slags institution som på bred front tar sig an de tornedalska frågorna, med vandringsutställningar och forskning om HELA Tornedalen.

SUSANNE REDEBO

 



 

Sidan uppdaterad 2020-01-12