Marcus Sjaggo handläggare för minoritetsspråk i Jokkmokks kommun. Foto: Privat

Sveriges minoritetspolitik firar 20 år

För 20 år sedan fick judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar status som nationella minoriteter i Sverige. Samtidigt erkändes finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska som nationella minoritetsspråk. 

Leif Häggbo, koordinator i Övertorneå kommun arbetade år 2000 och minns händelsen.
-Det var inget jordskred att bli förvaltningskommun för finska och meänkieli, men det var ett naturligt steg att ta. Vi var en tvåspråkig kommun redan innan, finska och meänkieli har talats här sedan 1809. Istället kan man säga att svenska är ett minoritetsspråk i kommunen.

Övertorneå var en av de sju första kommunerna i Norrbottens län som blev kommun inom ett förvaltningsområde . Idag finns 84 kommuner som får statsbidrag för att ge service på finska, meänkieli och samiska.

Bakgrunden till minoritetsstatusen var Sveriges ratificering av två internationella konventioner där Sverige skrev under på att skydda och hålla de nationella minoritetsspråken levande. Till en början fanns två språklagar som omfattade samiska respektive finska och meänkieli.

2010 fattade regeringen beslut om en ny minoritetslag som ersatte de tidigare språklagarna. Minoritetslagen som fortfarande gäller, omfattar hela landet, även utanför förvaltningsområdena. Från 2010 blev det även möjligt för kommuner att ansöka om frivilliganslutning vilket flera kommuner gjorde. Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholm fick nationellt uppföljningsansvar över minoritetspolitiken.
- Länsstyrelsen i Stockholm har sett en positiv utveckling sedan 2010 när minoritetslagen kom och vi tycker att det är glädjande att så många kommuner anslutit sig till förvaltningsområdena under åren, säger Pernilla Ek, enhetschef på Länsstyrelsen i Stockholm.

När Aina Negga, enhetschef för det minoritetspolitiska uppdraget på Sametinget blickar tillbaka ser hon framför allt att de samiska språken har blivit synligare i samhället.
-Nu kan man se samiska ortnamn och skyltar på samiska i kommunerna. Samer har även blivit synliga i litteraturen och musiken och inte minst i melodifestivalen. Det finns många samiska kulturutövare som synliggör det samiska språket och kulturen.

En kommun med skyltning på samiska är Jokkmokks kommun. Jokkmokk var också en av de första kommunerna i ett förvaltningsområde i Sverige.
- Vi har fått många positiva reaktioner på skyltningen på samiska. Flera offentliga byggnader i kommunen som kommunhuset, biblioteket och idrottshallen är skyltade på nordsamiska och lulesamiska, säger Marcus Sjaggo handläggare för minoritetsspråk i Jokkmokks kommun.

Många kommuner har på olika sätt arbetat med revitalisering av minoritetsspråken, särskilt för barn och unga.
-Vi har jobbat mer och mer med revitalisering under åren. Intresset från unga att lära sig meänkieli har ökat. De är stolta över sitt ursprung, säger Leif Häggbo.

Aina Negga konstaterar att en avgörande betydelse för de samiska språkens utveckling har varit statliga stöd som gjort det möjligt att revitalisera de samiska språken.

Trots flera nationella och kommunala satsningar är flera av minoritetsspråkens fortlevnad hotad.
-Det är en kapplöpning med tiden för flera av de nationella minoritetsspråken. Det saknas personal med kunskaper i minoritetsspråken och många minoriteter har tappat sitt språk när det hoppat över generationer, säger Pernilla Ek.

Jokkmokks kommun har svårt att hitta personal med kunskaper i samiska, särskilt i lulesamiska, berättar Marcus Sjaggo och i Övertorneå deltar kommunen i ett nordiskt projekt för att ta fram en översättarutbildning.
-I dag finns inga auktoriserade tolkar och översättare på meänkieli, förklarar Leif Häggbo.

Och det finns fler utmaningar att arbeta med. Sverige har upprepade gånger fått kritik från Europarådet som genomför regelbundna granskningar av minoritetsspråkskonventionerna. Sverige bör bland annat bli bättre på att implementera och säkerställa att minoritetslagen följs upp, stärka utbildningen på samtliga nationella minoritetsspråk, inrätta fler språkcentra och stärka modersmålsundervisningen.

Kultur- och demokratiminister Amanda Lind skriver i ett mejl.
- Vi måste till exempel fortsätta utveckla dialogerna med företrädare för de nationella minoriteterna. Språkfrågorna är fortsatt centrala. Det finns också behov av stärkt samordning, utveckling och uppföljning av minoritetspolitiken, ett arbete som pågår nu. 

Hon konstaterar att arbetet med minoritetsfrågorna utanför förvaltningsområdena inte har varit systematiskt i samma utsträckning som i förvaltningsområdena, något som Länsstyrelsen i Stockholms och Sametingets uppföljningar också har visat.

Kanske kan minoritetspolitikens 20 år beskrivas med ett samiskt talesätt.
-Det går framåt, men med ripsteg, förklarar Aina Negga.

Enligt Pernilla Ek handlar det om att hålla i och hålla ut och fortsätta fokusera på allt det positiva som har hänt inom minoritetspolitiken.
-Jag är optimist, jag ser att vi har kommit ännu längre om några år. Flera utredningar är aktuella, bland annat om språkcentra och utredningen om det nationella uppföljningsansvaret. Min förhoppning är att regeringen tar ett stort kliv framåt när alla remissomgångar är klara.

För kultur- och demokratiministern står minoritetsspråken i fokus i framtiden. Det är rätten att tala, lära sig, utveckla och använda sitt minoritetsspråk. Något som kan verka självklart, men som inte alltid varit det för nationella minoriteter.
-Vi lever i en tid av utmaningar för mänskliga rättigheter globalt där minoriteters rättigheter ofta sätts åt sidan. Jag och regeringen vill fortsatt stärka de nationella minoriteternas rättigheter, det handlar om mänskliga rättigheter och det måste vi stå upp för.

KARIN SKOGLUND

Sidan uppdaterad 2020-08-24