Den 29 september uppmärksammas Resandefolkets dag

När man började att tala om att de resande, eller resandefolket, skulle ha en egen högtidsdag är inte känt, men sannolikt är det en naturlig följd av att man uppmärksammade den nationella minoriteten romers 500 år i Sverige den 29 september 2012. I Stockholm anordnades då evenemanget Nordic Romani Festival där kultur och musik från nordiska grupper av romer —  de resande eller resandefolket och finska romer eller kaale — framfördes.

Den 29 september år 1512 noterades i Stockholm stads tänkebok att en grupp  ”Thatra” från ”kleene Egiffti land” besökte staden för första gången någonsin. Notisen anses vara den tidigaste kända källa där romer omnämns i Sverige. Begreppet ”tattare” har sedan dess också varit den primära svenska benämningen som har använts för romanitalande människor i Sverige, alltså de som sedan minoritetserkännandet år 2000 inryms i begreppet romer.

I begreppet romer inryms en mängd grupper, med olika historiska hemvister, historia, kulturer och talade språkliga varieteter av romani chib. I en kontext som rör de resande lämpar det sig dock bättre att använda begreppet romanifolk än romer. Romanifolk är till skillnad från begreppet romer en direkt översättning av romani chibs ”romane manuscha”, som på engelska blir ’romani people’. I exempelvis Storbritannien används hellre begreppet ”Romani people” än ”roma”.

En direkt problematik kring det svenska begreppet ”rom” (pl. romer) är att ordet på romani chib betyder ”man” eller ”make”. För vissa historiskt sett östeuropeiska grupper av romanifolk kan ”rom” också vara en gruppbeteckning, vilket det inte kan vara för de grupper som historiskt sett har levt i Västeuropa, varav de resande är en av många. Det finns alltså en markant skillnad mellan begreppets betydelse i svenskan respektive romani chib.

De resande är en grupp av romanifolk som har levt och verkat i Norden sedan åtminstone 1600-talets andra hälft. Så långt tillbaka är deras förfäder, då betecknade med de samtida synonymerna ”tartare” och ”ziguenare”, möjliga att följa i historiska källor. Sannolikt kom flera av dem hit redan på 1500-talet, men varken den grupp som besökte Stockholm år 1512 eller andra av 1500-talets kända romanifolk kan knytas samman med de ”tartare” eller ”ziguenare” som figurerar i de kända 1600-talskällorna.

Den 8 april uppmärksammas Internationella romadagen, eller den romska nationaldagen. Då till minne av en konferens som anordnades i London år 1971 där den romska flaggan som och hymnen ”Gelem, gelem” antogs. På denna konferens deltog dock inga nordiska romanifolk. Den 8 april uppmärksammas som en romsk nationaldag, men Resandefolkets dag är för den sakens skull inte en konkurrent till den 8 april, utan syftar till att uppmärksamma Sveriges inhemska romanifolk. De som ofta försvinner och osynliggörs i myllret av de många grupper av romanifolk som jämte de resande i dag finns i Sverige.

En annan aspekt är att det i sammanhang som rör den nationella minoriteten romer inte är ovanligt att man talar om ”romer och resande”, som tu. Förvisso finns det större och mindre kulturella och språkliga skillnader mellan olika grupper av romanifolk, men en sådan tudelande retorik gör gällande att de resande urskiljs från samtliga övriga grupper av romanifolk, som då kollektivt inryms i begreppet ”romer”. Ibland har det rentav rests frågetecken om de resande ens borde vara en del av den nationella minoriteten romer i Sverige. I vårt grannland Norge inryms de resande i den egna minoriteten tatere/romanifolk, andra romska grupper ingår i minoriteten romfolk. Åtskillnaden bygger då på respektive minoritets långvarighet i landet.

Ur ett resandeperspektiv inrymmer det svenska begreppet ”romer” grupper av romanifolk med rötter i Östeuropa, vilket man själv inte har. På samma sätt som tyska, polska, österrikiska, schweiziska, holländska, belgiska och italienska sinter, franska manousche, brittiska romanichal och den iberiska halvöns calo inte självbenämner sig som ”roma”, tillbakavisar många resande begreppet ”romer”. Detta innebär dock inte att de här nämnda grupperna inte skulle vara romanifolk. De är alla grupper av romanifolk som har levt i Västeuropa sedan 1400-talet och har därmed historiskt sett särpräglats kulturellt och språkligt i Västeuropa, inte i Östeuropa — där romanifolk alltså kan självbenämna sig som ”rom” eller ”roma”.

I dag är den svensk-romska historien okänd för de flesta. I gemene mans medvetande utgör den en blind fläck. I dagens myller av många olika grupper av romanifolk, romska kulturer och talade varieteter av romani högtidlighålls Resandefolkets dag just för att synliggöra att vi i Sverige sedan århundraden har en inhemsk population av romanifolk och att de existerar bland oss än i dag. 

JON PETTERSSON