Årsrapport från Institutet för mänskliga rättigheter
– Vår årsrapport visar att grundläggande rättigheter inte respekteras för alla i Sverige och att det finns situationer då det är svårt att utkräva ansvar och få upprättelse om man utsätts för allvarliga människorättskränkningar. Det är allvarligt eftersom rättigheter utan fungerande och tillgängliga vägar till prövning och upprättelse förlorar sin betydelse. Det gör också att rättighetskränkningar som till exempel hatbrott mot minoriteter eller våld mot barn på statliga ungdomshem kan fortgå utan åtgärder, säger Fredrik Malmberg, direktör för Institutet för mänskliga rättigheter i ett pressmeddelande från Institutet.
En av delrapporterna i årsrapporten lyfter rasism och hatpropaganda. Rasistiska och främlingsfientliga motiv utgör den största andelen av anmälda hatbrott i Sverige. Institutet för mänskliga rättigheter har träffat rättighetsbärare och organisationer som förmedlar en allvarlig bild när det gäller utsattheten för rasistisk hatpropaganda och brister i rätten till upprättelse. Många av deltagarna som Institutet mött, uppger att de känner sig tvingade att dölja sin identitet för att undvika hot och trakasserier och barn och unga är särskilt utsatta i digitala miljöer.
Sverige har ratificerat FN:s rasdiskrimineringskonvention och har därför ett ansvar att skydda individer och grupper från rasistisk hatpropaganda och tillgodose rätten till upprättelse. Institutet för mänskliga rättigheter slår fast att det kvarstår brister i hur statens skyldigheter omsätts i praktiken och rekommenderar Sveriges riksdag och regering att vidta följande åtgärder:
1. Stärk arbetet gällande brott med hatbrottsmotiv inom hela rättsväsendet för att öka antalet uppklarade hatbrott och utveckla polisens förebyggande och tillitsskapande insatser.
2. Vidta omedelbara åtgärder för att motverka och ta avstånd från rasistisk hatpropaganda och främlingsfientliga uttalanden, inte minst inför det svenska valet 2026.
3. Säkerställ att jämlikhetsdata kan samlas in, analyseras och användas på ett rättighetsbaserat sätt, i nära dialog med och med respekt för de grupper som berörs.
Årsrapporten redogör även övergripande för situationen för de mänskliga rättigheterna för Sveriges nationella minoriteter. Institutet bedömer bland annat att ambitionsnivån är för låg för den nationella strategin för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism. För att strategin ska få reell effekt krävs långsiktiga resurser, bättre samordning och en nära dialog med judar i hela landet.
I Institutets samtal med romska organisationer och företrädare återkommer bilden av att romer sällan ges reellt inflytande över beslut som rör dem eller hur åtgärder ska genomföras, till exempel genomför endast ett fåtal kommuner en strukturerad dialog med romska individer och romska organisationer. Många romer vittnar också om hat, hot och våld i vardagen och flera upplever att hatbrott sällan leder till upprättelse även när tydliga bevis finns.
Även sverigefinnar möter återkommande rasism och osynliggörande, särskilt kopplat till rätten att använda finska i skolan och på arbetsplatser.
Trots ett förstärkt arbete för upprättelse, dialog och långsiktig försoning med tornedalingar, kväner och lantalaiset, konstaterar Institutet att mycket arbete återstår innan rekommendationerna från sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset är fullt genomförda.
För urfolket samerna konstateras brister i skyddet av samers rättigheter, särskilt i samband med markanvändning och projekt kopplade till klimatomställningen. Trots konsultationslagen (2022:66) som trädde i kraft den 1 mars 2022 för att stärka samernas inflytande, finns fortsatt behov av åtgärder för att säkerställa samernas reella inflytande i beslut som rör mark och livsförhållanden.
KARIN SKOGLUND
Ta del av hela rapporten här:
Årsrapport 2026 Mänskliga rättigheter i Sverige - Institutet för mänskliga rättigheter
