Den viktigaste judiska högtiden? Sabbaten!

Då avstår man från all form av skapande arbete, surfa på webben, handla, cykla med mera - vila anbefalles. Sabbaten är nyligen inskriven i Sveriges nationella förteckning över immateriella kulturarv.

Hemma hos Sarah har hon och hennes vän Leah, båda i 20-års åldern, preparerat för sabbatceremonin. Två ljus, kidduschbägaren (bägare, ofta gjord av silver) som används för att recitera välsignelsen över vin eller druvjuice och två små challa (flätat bröd) finns på köksbordet.

- Shabbes (sabbat på jiddisch) är den viktigaste högtiden, säger Sarah och Leah med en mun.

- Jag vet inte hur judisk jag hade varit utan shabbes, den blir som en påminnelse om min judiska identitet varje vecka, säger Leah.

Det finns flera skäl till varför shabbat är viktigast. Enligt Första Mosebok vilade Gud på den sjunde dagen efter att ha skapat världen. Därför ska även vi, Guds skapelser, vila på den sjunde dagen. Att helga shabbat är det fjärde budet i den judiska bibeln (Tanakh) och den påminner även om uttåget ur Egypten. Uttåget symboliserar friheten från slaveri; som slav äger man inte sin tid, men som fri människa kan man välja att vila. Det finns också en andlig dimension som säger att sabbaten kan liknas vid en drottning eller en brud. Den anses ge människan en extra själ under dygnet för att möjliggöra djupare andlig reflektion.

Några minuter innan shabbat infaller tänder man de två sabbatsljusen. Enligt traditionen är det kvinnans uppgift, men numera är det också brukligt att män utför denna mitsva (påbud).

Sarah tänder och läser bönen över ljusen: Baruch ata Adonaj elohenu melech ha’olam asher kidshanu bemitsvotav vetsivanu lehadlik ner shel shabbat. Välsignad vare du Herre, vår Gud, Världens Konung, som har helgat oss med sina bud och befallt oss att tända sabbatens ljus. 

Hur man håller och helgar shabbat är mycket olika. Det är som med koscherreglerna. En del är strikt kosher och shomer shabbat (väktare av sabbaten), för många är det tillräckligt att samla familjen och/eller vänner till en gemensam måltid som föregås av ljuständningen och läsning av bön över brödet och vinet. Andra struntar helt i traditionen.

Varken Leah eller Sarah har vuxit upp med traditionen. Leahs mamma växte upp långt från sabbatsfirande på en kibbutz i Israel.

- Hon tycker att jag är knasig som håller på med shabbes! Glämsta (den judiska sommarkolonin) är min läromästare.

- Min inskolning skedde via den judiska Hillelskolan och på Glämsta, säger Sarah.

Båda förklarar att traditionen inte har någon större religiös innebörd för dem. Det är snarare ett kulturellt uttryck som de gärna delar med sina vänner. Många judar, kanske de flesta, förhåller sig till religionen på så sätt att det viktigaste är att handla – goda tankar lindrar inte svält, det gör bara direkt hjälp - än att vara troende.

- Många tror att om man är jude så är man religiös men vi firar shabbes som en självklarhet, säger Leah.

- Alla vi hänger med är som vi. Vi träffas hemma hos någon, välkomnar shabbes, förfestar och drar iväg någonstans eller äter middag, säger Sarah.

Men om någon i sällskapet har valt att helga sabbaten på det traditionella sättet visar de båda hänsyn genom att exempelvis inte prata i mobiltelefonen.

Efter välkomnandet av sabbaten är det brukligt att tillsammans äta en bättre måltid. En del avslutar den med bentshn (tacksägelsen efter maten).

- Ibland sjunger vi hela. Den tar nio minuter! Vi har tagit tiden, säger Sarah.

Både Leah och Sarah är måna om att inkludera sina icke-judiska vänner i ceremonin. De är numera så vana att de kan recitera bönerna utantill.

- En håller till och med på att konvertera, säger Sarah.

De som är shomer shabbat går vanligtvis till gudstjänst i synagogan fredag kväll före sabbatsceremonin och på lördag morgon.

- Det hoppar vi över, säger Sarah och Leah.

JOHN GRADOWSKI