Gáhkku – god tradition som förs vidare

– Det samiska mjuka tunnbrödet som förr mestadels gräddades över öppen eld går lika bra att grädda i stekpanna eller i ugn, berättar Nik Märak, samisk kock, konditor och inspiratör som bakar gáhkku vid speciella tillfällen i samevistet på Skansen och för traditionen vidare i Sápmis sydligaste förvaltningskommun.

– Gáhkku väcker barndomsminnen för mig och en stark känsla av hemtrevnad och kärlek! säger Nik Märak som i minnet färdas hem till Lillselet och farmor Amanda i Sápmis väglösa land där de bodde om somrarna.

– Det var vedspis och vattenhämtning och långt från allt. Men barndomen och tryggheten där bär jag med mig vart jag än befinner mig. När farmor bakade gáhhku låg brödkakorna som små nygräddade kärleksförklaringar i hela köket, säger Nik Märak medan hon kavlar ut en ny kaka.

Likt en fullmåne på en bäcksvart natthimmel ligger en gáhkku på gräddning i murikkan. Nik Märak som jobbat flera säsonger på Skansen som museipedagog i samevistet, och ännu fler som tunnbrödsbakstra, gästar vid speciella tillfällen här och bjuder på nygräddad gáhkku. När hon bakar känner hon sig hel, och hon berättar att doft- och känselminnet får tidsrymden mellan nu och dåtid att krympa.

Intill murikkan och den goda doften som sprider sig av nybakat står Björn Underdal, även han har sina rötter i Sápmi, men bor i Stockholm. Både hans gammelmormor och mormor har jobbat på Skansen och undervisat allmänheten och turister om samisk kultur.

– Båda visade upp slöjd och sömnad och de bakade även gáhkku här, berättar Björn Underdal som själv arbetar med lokalvård av inomhusmiljöerna på Skansen. Han brinner för bevarandet av de kulturhistoriska byggnaderna på platsen.

– För mig är gáhkku kärlek till familjen, och ett väldigt gott och bra bröd som både doftar och smakar himmelskt. Jag minns särskilt när jag var liten då mormor gräddade gáhkku hemma på spisen i Vasastan, i en gammal gjutjärnspanna. Hon var inte så noga med recept, och tog vad som fanns hemma av olika mjölsorter, säger Björn Underdal och fortsätter:

– Min mamma och jag har tagit efter traditionen att baka hemma på spisen, vi har experimenterat en del för att försöka efterlikna gammelmormors och mormors gáhkku så gott vi kan. Det bästa som finns är att få en alldeles nybakt, varm brödkaka med smör på, säger Björn Underdal.

Medan brödkakor gräddas och mer deg kavlas ut, berättar Nik Märak om bakfesten som ägde rum hemma hos farmor Amanda.

–När farmor bakade kakko (som vi uttalade det) var det fest. Det bakades mängder, och där det gick att lägga bröd, låg det bröd. Det var varmt och mjöligt och ljuvligt, säger hon och fortsätter:

– Farmor var trygghet och kärlek hela hon, och man fick äta så mycket man ville. Smöret smälte på det varma brödet och rann över fingrarna och allt var bara bra!  Och det här brödet som frysen var full av i min barndom vill jag gärna dela med mig av.

LEONARDA ARCIDIACONO