I höst ska hans livsverk bli klart
Barruk fick i början av 2018 Språkrådets ”Minoritetsspråkpriset”.
I motiveringen till priset skriver man att Henrik Barruks insatser har räddat umesamiskan.
- Det är stora ord och svårt att ta till sig. Men när jag satt där på prisutdelningen och hörde Alice Bah Kuhnke läsa upp motiveringen så tänkte jag att jag ska tro på vad de säger, säger Barruk.
Hur känns det?
- Riktigt bra. Jag känner glädje och stolthet att det uppmärksammas.
Umesamiskan är en av fem samiska språkvarieteter i Sverige. Och det är ett hotat språk. UNESCO, FN:s organ för utbildning, vetenskap och kultur håller i den sammanställning som visar hur det ser ut för världens språk.
Det finns runt 6 000 språk i världen varav 2 500 rankas som mer eller mindre hotade. Av dessa talas 495 språk av mindre än 20 personer. Dessa är akut utrotningshotade och i den gruppen hittar man umesamiskan.
Känner du alla som pratar umesamiska?
- Det tror jag, i alla fall de som pratar det i Sverige, säger Barruk.
Föreningen Álgguogåhtie – umesamer i samverkan jobbar för språkets överlevnad och arrangerar så kallade språkbad där unga kan ta tillbaka förlorad kunskap.
- Umesamiskan har ett uppsving när fler och fler lär sig språket. Jag tror det vänder nu, säger Barruk.
Umesamisk ordbok heter det verk som Henrik Barruk jobbat med. Arbetet är i slutfasen och intensivt. Barruk lägger all tid på sitt arbete och det är egentligen bara när den åkt på en korrekturrunda som han har tid att träffas hemma i Matsdal, Storuman.
Utgivningen är planerad till hösten 2018. Och det är inte fel att kalla den för Barruks livsverk. Själva ordboksarbetet har tagit 17 år. 2001 tog själva bokplanerna form på ett mer konkret plan. Men han började långt tidigare.
- Jag har egentligen hållit på med det här hela livet, berättar Barruk.
Redan som grabb, tio år eller så, började han skriva ner ord och betydelser som han snappat upp i samtal med äldre personer. Allt registrerades i en liten svart bok. Till detta kommer olika uppteckningar och gamla ljudinspelningar som han kompletterat med egna bandningar, intervjuer, av samtal med en handfull äldre personer i Ammarnäs.
- Jag har haft många äldre personer omkring mig under en stor del av livet och det har underlättat arbetet.
4 500 umesamiska ord kommer boken att innehålla. Många har tagit osannolikt lång tid att lösa. 1980 sprang han till exempel på ett ord för ”rasbrant”, alltså en bergsslänt med rasrisk, som han av en slump hittade lösningen på först 36 år senare.
Har du aldrig tappat lusten att bli klar?
- Jo, 2008. Då var det nära, minns Barruk.
Han upplevde ett motstånd från både samer och beslutsfattare. Men högre makter, förklarar Barruk, visade vägen. Han berättar att han stod vid ytterdörren på Lärcentrum i Storuman där han jobbade, stannade till på bron och bad en bön att nu får han där uppe visa vägen.
- Tre veckor senare ringde de från justitieministeriet i Helsingfors och berättade att jag vunnit Gollegiellapriset.
Priset delas ut av sameministrar i Sverige, Norge, Finland samt sametingen och är en belöning för extraordinärt arbete med samiska språket.
- Det var en stor ära och med det fick jag tillbaka motivationen att fortsätta.
Parallellt med ordboken har Henrik Barruk arbetat för att få ortografin, skriftspråket, godkänd. Det inträffade först 2016. Det finns en rad faktorer som lett till att umesamiskan nästan dött ut.
- Vi har haft språklig likriktning i Sverige. Det var svenska som gällde på 60-talet. Och när det blev okej att prata samiska så var det nordsamiska som alla samer skulle prata.
Det är väl bra att ha ett språk?
- I och för sig, men språk överlever bara om det finns delaktighet. Det var ingen lyckad ingång i umesamiska områden att lära sig en varietet som inte ens var känd bland föräldrarna. Då spelar teorier om hur man tillsammans ska vara starkare ingen roll.
- Andra orsaker till att umesamiskan är utrotningshotad är bristande överföring mellan generationer och ett tryck från övriga samhället som kvävt dess status. Många faktorer samspelar när ett språk dör ut.
Men du har räddat språket?
- Ja, det stämmer nog och jag tar stolt emot de orden. Men det är med god hjälp av Olavi Korhonen på Umeå universitet och min familj. Utan dem hade det aldrig gått.
Vad händer nu?
- Jag kommer givetvis att fortsätta jobba med umesamiskan i någon form. Men fråga mig inte mer om det. Jag har egentligen ingen aning. Jag är bara så totalt fokuserad och inne i min bubbla att jag bara på att bli klar. Den färdiga boken är mitt mål och där tar min horisont slut, säger Barruk.
ANDERS BOSTRÖM
