"Kulturen har blomstrat sedan meänkieli fick status som eget språk"
1983 satte sig författaren och litteraturvetaren Bengt Pohjanen tillsammans med lektorn Matti Kenttä framför en karta, placerade spetsen av en skolpassare på punkten med Pajalas namn och drog en cirkel.
– Ungefär innanför den där cirkeln hade vi ett talspråk som var ganska likartat. Vi utgick från det när jag skrev den allra första romanen på meänkieli, säger Bengt Pohjanen.
Lyykeri som romanen heter, utkom 1985 och var den allra första romanen någonsin på meänkieli som traditionellt varit ett utpräglat talat språk. Endast ett fåtal skriftkällor fanns sedan tidigare.
Efter det har Bengt Pohjanen publicerat ytterligare ett flertal romaner, noveller och poesisamlingar på meänkieli. Han har också under första decenniet av 2000-talet skrivit librettot till flera operauppsättningar på meänkieli. Samtliga har satts upp i Tornedalen.
I dag finns det en dryg handfull författare som skriver på meänkieli. Det finns också flera bokförlag som ger ut litteratur på språket: Kaamos Nordkalottförlag, Barents Publisher, och Meänkielen Förlaaki. Även Black Island Books i Luleå har gett ut böcker på meänkieli.
Kaamos, som ägs av Svenska Tornedalingars Riksförbund (STR-T), är det äldsta av förlagen och har gett ut närmare 40-talet titlar på meänkieli. Allt från ordböcker och barnböcker till vuxenromaner.
– Men sedan 2011 har Barents Publisher haft den flitigaste utgivningen på meänkieli med barnböcker och ordböcker. Problemet är att det finns för få skribenter som skriver på meänkieli, säger Maja Mella, verksamhetsledare vid STR-T.
Föreningen Meänmaa, som riktar sig till meänkieli-talande i både Finland och Sverige, ger ut en egen tidning på minoritetsspråket. Föreningen planerar för att ge ut en antologi med texter på meänkieli för att samla såväl nya som etablerade skribenter. Syftet är att uppmuntra fler att skriva på minoritetsspråket. Men också att gemensamt jobba sig fram till ett skriftspråk.
– Det gäller att komma överens med övriga författare beträffande en viss konsekvens för skriftspråket. Vi har till exempel haft ett tonande d-ljud i meänkieli: soda, sodan (krig). Det finns kvar i kvänskan, men har fallit bort i meänkieli. Vad gör vi med det? säger Bengt Pohjanen retoriskt.
Det är dock viktigt att göra arbetet med hänsyn till det talade språket och alla olika nyanser och uppfattningar som finns, konstaterar han.
– Det är människor emellan som språket förändras. Därför är det önskvärt att arbeta med ett slags skriftspråk utan att uppträda som språkpoliser.
Ett febrilt arbete pågår också på flera håll med att ge ut fler ordböcker inom språket. Bengt Pohjanen är genom Meänmaa ansvarig för ett trespråkigt ordboksprojekt som inkluderar meänkieli, svenska och finska. Till och med 2014 hade två volymer givits ut: A-K, L-N. Ytterligare en volym, P-R, väntas komma ut 2015. Planen är att det ska bli fem delar.
Ytterligare ett ordboksprojekt genomförs inom Meän akateemi – Academia Tornedaliensis och leds av Erling Wande, professor emeritus i finska vid Stockholms universitet. Projektet är finansierat via Institutet för språk och folkminnen och beräknas vara klart under 2016. Ordboken ska innehålla 50 000 ord, typiska uttryck och ordböjningar. Den ska bli en tvåvägsordbok: meänkieli-svenska och svenska-meänkieli, och även belysa de varieteter som finns inom meänkieli.
– Vi samarbetar även med Språkteknologiska avdelningens databas vid Tromsö Universitet. De hjälper oss med redigeringen av basordlistan, berättar Erling Wande.
Förutom bokutgivning och tidskrifter syns och hörs meänkieli i program i Sveriges Television och via Sveriges Radios sändningar Meänraatio. Dessutom sänder föreningen Meänmaa TV och radio via Youtube.
– Att meänkieli fick status som ett eget språk har inneburit en höjd självkänsla. Kulturlivet har blomstrat och vi tornedalingar hörs och syns mer, säger Maja Mella vid STR-T.
– Meänkieli är i dag mycket mer erkänt som begrepp och språket ges mer utrymme. Till exempel inom teatern, och annan kultur som kulturfestivaler och olika typer av ungdomsverksamhet. Det finns fler tåtar än tidigare som drar språket, inräknat förskolan och skolan, säger Erling Wande.
Finns det några hot gällande meänkielis framtid?
– Ett hot mot språket kan vara den egna inställningen; att man inte är inkluderande. Det är viktigt att ha en tolerans för olika synsätt på språket. Vi måste börja med oss själva: vad kan jag göra för att meänkieli ska ha en bra framtid? säger Maja Mella.
CAMILLA ANDERSSON
