Artiklar
Jan Selling, professor i kritiska romska studier, Södertörn Högskola. Foto: Leonarda Arcidiacono.

Minoritetsstress – en effekt av vardagsrasism

Andrea Malesevic, legitimerad psykolog och psykoterapeut, är specialiserad på området traumaterapi och är väl insatt i ämnet generationstrauma. 

Under Romska rådets senaste årliga konferensen bjöds hon in att hålla ett föredrag om generationstrauma och minoritetsstress – ett föredrag som var uppskattat av många, meddelar Romskt informations- och kunskapscenter i Malmö (RIKC).

– När jag själv studerade till psykolog för 14 år sedan nämndes inte minoritetsstress särskilt mycket, men man har absolut börjat prata mer om minoritetsstress under de två senaste åren. Jag undervisar ibland på psykologprogrammet och vet att det finns mer forskning och mer ambitioner nu, säger Andrea Malesevic.

Begreppet minoritetsstress myntades av professor Ilan H. Meyer i USA i mitten av 1990-talet då Meyer skapade en modell för att beskriva stress som minoritetsgrupper kan uppleva, Meyers forskning var utifrån ett hbtq-perspektiv.

Andrea Malesevic ser att minoritetsstress är ett reellt problem som måste lyftas och belysas, hon understryker att detta har kunnat visas i flera studier att de som tillhör minoritetsgrupper har förhöjda stressnivåer och att det i sin tur påverkar den fysiska och psykiska hälsan.

–  Att utsättas för diskriminering och fördomar tar stryk på både kropp och psyke. Det är inte ovanligt med hjärt– och kärlproblem samt somatiska besvär hos de som tillhör en minoritetsgrupp och det har att göra med den höga stressen.

När Andrea Malesevic föreläser om minoritetsstress nämner hon mikroagressioner som är de små vardagliga handlingarna som i sin tur leder till minoritetsstress över tid. Mikroagressioner är svåra att identifiera därav benämningen. Det handlar om diskreta blickar, att undvika någons blick, hur någon pratar med någon, vilken ton som används och om tonen är förminskande.

– Om man inte tillhör en minoritetsgrupp kan det vara svårt att förstå hur mkt stress man utsätts för i dessa lägen, eller bara av att vara beredd på att bli diskriminerad. Att en person som till exempel är rom har en förväntan om att något hemskt kommer hända, att hela tiden behöva förhålla sig till att andra ser nedlåtande på en är oerhört energikrävande, säger Andrea Malesevic.

Minoritetsstress är alltså en synergieffekt, det börjar med vardagsrasism som i sin tur leder till minoritetsstress som i förlängningen kan leda till internaliserad rasism. Andrea Malesevic berättar om de olika stadierna:

– Det första stadiet är när det finns en förväntan att bli avvisad, det finns en känsla av att ”det här kan hända igen” och då hamnar personen i ett överspänt tillstånd psykisk och fysiskt. I detta stadie får kroppen svårt att slappna av och vila och personen är på helspänn.

– Det andra stadiet innebär att personen upplever en inre konflikt och omedvetet tonar ner vissa aspekter i sitt utseende, namn och den minoritetsgrupp som den tillhör.

– I det tredje stadiet införlivas de fördomar som finns, personen tar själv avstånd från sin identitet och kan till exempel välja att byta namn eller gifta sig med någon som inte tillhör minoritetsgruppen. Den strukturella ojämlikheten införlivas och detta kallas för internaliserad rasism då personen tror på den negativa bilden om den egna minoritetsgruppen och börjar dölja minoritetsidentiteten.

I en studie som gjorts i Malmö där flera romska personer intervjuades svarade 70% att de i olika sammanhang döljer sin romska identitet.

– Det är oerhört sorgligt att man inte berättar att man är rom för att slippa diskriminering, och det i sin tur gör något med den psykiska hälsan att inte vara öppen med sin identitet. Det skapar splittring, säger Andrea Malesevic och fortsätter:

– Och för att bryta detta behövs kunskap samtidigt som det är viktigt att mentalisera kring andras upplevelser samt markera när något inte är passande.

Det psykologiska begreppet mentalisering innebär att reflektera och vara uppmärksam över ens egna och andras tankar, känslor och intentioner. Genom mentalisering är det lättare att förstå sig själv, samt förstå hur andra uppfattar en själv, och man ser andras tankar, känslor och behov mer tydligt.

För att komma åt diskrimineringen som i sin tur leder till minoritetsstress och även internaliserad rasism, tror Andrea Malesevic att det är viktigt att minska klyftorna i samhället. Hon menar att genom att skapa lika förutsättningar på till exempel bostadsmarknad och arbetsmarknad kan den allmänna ojämlikheten minskas och källan till diskriminering går då att komma åt.

– Skolan är en viktig plats där minoritetsstress och vardagsrasism bör medvetandegöras. Det är viktigt att det finns stöd för minoriteter i skolmiljö och det krävs kunskapshöjande insatser för att personal ska kunna bemöta de som tillhör en minoritet.

Jan Selling, professor i kritiska romska studier, arrangerade en föreläsningsdag på Södertörn Högskola i april 2024 för att sprida medvetenhet kring minoritetsstress, antiziganism och internaliserad vardagsrasism för romska och resande studenter.

– Det är svårt att identifiera internaliserad antiziganism, därför är det viktigt att vi arbetar för att medvetandegöra fenomenet som nu i detta fall i akademisk miljö, säger Jan Selling.

Andrea Malesevic tror att mötesplatser är extra viktiga för minoritetsgrupper, hon kallar dessa för trygga zoner.

– En trygg zon kan vara Romskt informations- och kunskapscenter (RIKC) eller föreningar eller organisationer som finns till för olika minoriteter. Det är dessutom mycket viktigt att det finns juridisk hjälp så att minoritetsgrupperna får stöd till sina rättigheter.

Andrea Malesevic ser också utifrån psykologperspektiv, att längre psykoterapibehandling än den som erbjuds skulle vara mer hjälpsamt, speciellt när det gäller generationstrauma och minoritetsstress. Hon anser att behandlingarna i Sverige är för korta.

– Jag vurmar för 300 terapitimmar, så som de har i Tyskland, då är det möjligt att bearbeta mer djupgående i terapin. Sedan tror jag också på att skapa minnesplatser och att lyfta fram musik och poesi och synliggöra det i kulturella sammanhang, kultur är också en plats för bearbetning, säger Andrea Malesevic.

LEONARDA ARCIDIACONO

 

 

Sidan uppdaterad 2024-05-20