MUCF bjöd in till dialogträff för romsk inkludering
–Dialogträffen samlade ett trettiotal deltagare från olika delar av landet och innehöll föreläsningar, erfarenhetsutbyte och workshops. Syftet var att dela aktuell kunskap, lyfta lokala exempel och föra dialog om det fortsatta arbetet och formerna för delaktighet. Det stora engagemanget bland deltagarna visade att behovet av dialog är stort, berättar utvecklingsledaren på MUCF, Dharana Favilla.
Träffen var den första öppna träffen för romska organisationer och individer sedan MUCF tog över regeringsuppdraget att följa upp och stödja kommuners arbete med strategin för romsk inkludering från Länsstyrelsen i Stockholm.
Under dagen presenterade Brottsförebyggande rådet, Brå sin rapport om antiziganistiska hatbrott, vilket väckte stort engagemang. Många frågor handlade om hur rapportens slutsatser ska omsättas i praktiken, bland annat behovet av ett bredare arbete mot antiziganism och en nationell funktion som kan bidra till att öka benägenheten att anmäla hatbrott.
Malmö och Skellefteå kommuner presenterade sina erfarenheter av arbetet med romsk inkludering och delade både utmaningar och framgångsfaktorer. Under fyra workshops diskuterades prioriteringar i det fortsatta arbetet med strategin, former för delaktighet, samverkan mellan kommuner och romska organisationer och hur jämställdhetsperspektivet kan stärkas.
En av deltagarna var Abedin Denaj, från Gemensamma Romska Internationella Förbund.
–Det är jättebra att ha sådana här träffar av flera anledningar, när vi lyssnar noga på varandra blir det lite terapeutiskt, stöttande och bekräftande eftersom vi är många som upplever samma utmaningar runt om i kommunerna.
Han tyckte också det var intressant att höra MUCF:s tankar kring ett eventuellt nytt arbetssätt.
–MUCF har som förslag att arbeta tematiskt med att fokusera på ett område per år, till exempel civilsamhället eller hälsa. Vi diskuterade att det har fördelar att gå på djupet, men att nackdelen kan vara att man missar helhetsperspektivet.
En annan av deltagarna, Nina Lundberg från Gemensamt steg påpekade att tiden för att genomföra den 20-åriga romska strategin 2012-2032 är knapp.
–Det är ett stort ansvar att axla för MUCF att ta över efter Länsstyrelsen i Stockholm eftersom strategin inte har många år kvar, men idag berättade MUCF att de på riktigt vill försöka samråda med oss romer. Utöver det har man idag lyssnat på våra olika perspektiv.
I det fortsatta arbetet efterlyste hon granskningar av kommunernas arbete med romsk inkludering.
–Kommuner som söker bidrag genom MUCF behöver granskas noga inför en ansökan, men också efteråt för att se vad de har gjort för pengarna.
Hur tycker du arbetet går med strategin nationellt?
–Det är skamligt, vi har gått tillbaka tio år. Kommuner efterlever inte strategin, det är ofta en envägsdialog och det bör finnas fler romer med i kommunernas arbete. Särskilt antiziganismen är en stor utmaning. Det blir inga konsekvenser när romer utsätts för rasism och antiziganism.
Abedin Denaj lyfte också de stora problemen med antiziganismen.
–Arbetet med strategin går bakåt, antiziganismen har ökat, den har förflyttat sig från det fysiska till det digitala och det är mycket värre. Det är också färre kommuner som arbetar med romsk inkludering idag, cirka ett 20-tal av landets 290 kommuner har ett aktivt arbete.
Han är också pessimistisk angående strategins mål att romer år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som icke-romer.
–Vi kommer absolut inte uppnå målet.
Även Nina tvivlar.
–Ambitionen var en helt annan 2012, målet kommer inte att uppfyllas som det är nu. Anslagen är sämre och kommuner efterlever inte strategin.
MUCF föreslår bland annat i sin uppföljningsrapport av strategin till regeringen att strategiska myndigheter får långsiktiga och finansierade uppdrag att bidra till strategins genomförande och att strategin kompletteras med en nationell handlingsplan som tydliggör ansvar och prioriteringar.
–Vår uppföljningsrapport för 2025 och tidigare årsrapporter visar att utvecklingen för romsk inkludering går alltför långsamt. Inom vissa områden ser vi till och med en negativ utveckling. Det skapar frustration, både hos romska organisationer som länge arbetat för förändring och hos myndigheter som i dag saknar uppdrag kopplade till strategin.
KARIN SKOGLUND
