”Vi blev varandras syskon och kusiner”
– Det handlar om andra generationen, om vår uppväxt och om våra föräldrars återskapande av judiskt liv på en främmande plats, med ett främmande språk och en ny kultur. Inte om själva kriget – det är vår berättelse. Vi har samlat 52 ungdomskamrater, uppvuxna i Borås och födda efter andra världskriget i Sverige. Vi är alla barn till överlevande, berättar Susanne Sznajderman-Rytz som också är projektansvarig.
Projektet har sammanställt arkivmaterial, enkätsvar och intervjuer som ska bli en bok och en film som skildrar det unika med den judiska uppväxten i Borås, att vara barn till överlevande och att växa upp med två kulturer.
–Vi formades av våra föräldrars minnen och vilja att starta om sina liv i det judiska Borås och Sverige. Man kan säga att vi alla blev varandras syskon och kusiner. Ingen har på detta vis dokumenterat hur vi, som barn växte upp i skuggan av deras erfarenheter och hur de organiserade en ny unik gemenskap för oss och sig själva.
Under perioden 1945–1947 kom cirka 1000 judiska överlevande flyktingar efter Förintelsen till Borås som hade gott om arbetstillfällen i bland annat textil- och konfektionsindustrin. Här kunde även de utan yrkesutbildning få arbete och på de flesta större arbetsplatser blev de överlevande ett välkommet tillskott.
–Judiska föreningen i Borås har ingen motsvarighet någon annanstans i världen. I Borås fanns ingen judisk gemenskap från början, här skulle de överlevande bli arbetskraft i textilindustrin, många startade företag och de gjorde sig ett hem på främmande mark.
De kom med traumatiska upplevelser, i Förintelsen hade de förlorat allt, hem, försörjning, familj och vänner. I Borås byggde de ett nytt liv och utvecklade en välorganiserad judisk gemenskap där medlemmarna tog hand om och stöttade varandra. De ville bibehålla sitt kulturarv samtidigt som de ville integreras i det övriga samhället.
–Borås är ett gott exempel på människor som etablerade sig på en ny plats, de formade om sig på nytt i vardag och helg. De skapade sig en helt ny livsstil, det fanns ingen församling sen tidigare, de valde bort att bli beroende av de redan existerande Mosaiska församlingarna, säger Susanne som berättar att den judiska föreningen i Borås till en början var en sorts sjuk- och socialkassa, samtidigt en kulturklubb, organiserad utifrån en föreningsmodell.
–Judiska föreningen organiserade oss från vaggan till graven, med föreningsliv och barn- och ungdomsaktiviteter. Vi fick också religionsundervisning, som mer handlade om hebreiska, bibliska historien och judiska helger.
Till exempel hade föreningen alltid samkväm med föredrag av tillresande föreläsare, med kaffe och hembakta kakor, en sorts ”kyrkkaffe”. Bakverken som serverades har blivit starka minnen för den andra generationen, därför kommer boken som färdigställs att också fyllas med familjerecept, utöver personliga berättelser och familjebilder.
En stor del av av materialet till projektet kommer från Judiska Föreningen i Borås. I deras arkiv finns mycket sparat material, till exempel handskrivna brev, böcker, inspelade filmer, ifyllda blanketter och medlemslistor med mera och ger en bild av ett välorganiserat judiskt samhälle med tydliga målsättningar.
–I föreningsstadgarna från den tiden står det ”vi vill integreras och bli som majoriteten i samhället, men vi vill inte assimileras”. Det finns också välskrivna och fylliga protokoll på jiddisch. En språkforskare som var på besök och fick se dem menade att det är ett unikt material, berättar Susanne.
En jubileumshelg i slutet av augusti avslutar projektet och då blir det premiär för filmen, guidning i gamla judiska spår och besök på judiska begravningsplatsen i Göteborg där många har sina anhöriga begravda. De gamla ungdomskamraterna fortsätter också att träffas en gång per månad på zoom.
–Vi ses digitalt, har även haft återträffar och påminner varandra om det som präglade oss under vår uppväxt. Roligast i projektet har varit att se allas engagemang, vi bär på så många gemensamma minnen.
KARIN SKOGLUND
