Artiklar
Svante Spolander är kassör i styrelsen och bastar själv varje dag på sommaren. Foto: Karin Skoglund

”I bastun pratar man om allt”

I Tornedalen har man badat bastu sen urminnes tider – därför är det nästan självklart att det just här finns en institution för att vårda och sprida god bastukultur. Precis vid den brusande Kukkolaforsen, några mil utanför Haparanda ligger Sveriges enda akademi för bastubad.

 – Bastubad är en del av oss. I Tornedalen på både den finska och den svenska sidan är det en självklar del av livet. Det blir svårt att förklara tornedalsk och sverigefinsk kultur utan att ta med bastu, säger Birgitta Tamminen, sverigefinne och ledamot i Svenska Bastuakademins styrelse.

Hon bor i Torneå, på den finska sidan av Tornedalen. På sommaren blir det bastubad varje dag och på vintern cirka två gånger i veckan. Då brukar hon också bada i havet tills isen kommer och rulla sig i snön.
- Det finns inget skönare än att rulla runt i snön i minus 25 grader, förklarar hon.

Förra året utnämnde UNESCO den finska bastukulturen till ett immateriellt kulturarv till glädje för många tornedalingar och sverigefinnar i Sverige. Bastu, eller badstuga som det hette förr, har använts i hela Sverige, men har sitt starkaste fäste i norra delen av landet. Redan för 700-800 år sedan omnämns bastubad i Sverige.

Svante Spolander är kassör i styrelsen och bastar själv varje dag på sommaren.
- Till 80 procent handlar det om inre rening och resten om att tvätta sig. Den totala reningen får man bara i bastun, menar han.

Han är tidigare ägare av Kukkolaforsens Turist och Konferens där Bastuakademin håller till. Här vid kanten av Torne älv står fiskare och kastar fiskespö och håvar fisk med speciella fiskhåvar som långt tillbaka har använts för sikfiske i trakten. På andra sidan forsen ligger Finland och där är sikfisket precis lika attraktivt som på den svenska sidan.

Fiskarna tar sig då och då en paus mellan Bastuakademins grånade bastustugorna i trä. Här finns en rund bastu på hjul, en utebastu som ser ut som en hydda, en rökbastu med väggar och tak täckta av sot, flera vedeldade bastur och en elbastu med utsikt över forsen – totalt 14 olika bastur. Svante visar vägen till en knuttimrad stuga – den största bastun bland dem alla.
- Det här är en familjebastu. I sådana bastade förr en hel by.

Det är ganska mörkt i den stora bastun och det luktar gott av en blandning av trä, eld och tjära. I mitten står den stora bastuugnen. Svante visar hur man eldar med björkved och häller vatten på stenarna med skopan.

Bastubad har alltid haft en mycket stark ställning i den tornedalska kulturen. Ofta ringer tornedalingar från södra Sverige och säger ”jag ska hem och bada bastu”, berättar han.

Svante är tornedaling och uppvuxen i byn Kukkola. Därifrån har han många bastuminnen. Hela livet finns i bastun, förklarar han. För att illustrera det har styrelsen låtit en skulptör göra lerfigurer i Bastuakademins museum som visar olika livshändelser från bastun.
- Här föder grannfrun barn. Jag minns att hon mjölkade, gick till bastun för att föda och sen fortsatte hon med mjölkningen. Det är en tornedalsk kvinna det.

Bastun var ren, hade varmt vatten och låg avskilt och blev därför en lämplig plats att föda barn på.

En annan lerfigur visar en död man som får den sista tvagningen. Ofta förvarades liket i bastun över vintern tills tjälen släppt och det gick att gräva i marken igen.
- Här bastar jag för första gången med männen i byn. Jag minns det som ett riktigt mandomsprov. Jag var väl i 13-14-års åldern och då var det dags för mig att basta men männen istället för med kvinnorna och barnen, berättar Svante om konstverket som visar tre män och en pojke i en bastu.

Varje år den andra lördagen i juni sedan 24 år tillbaka firas Nationalbastudagen. Då är det fest vid Kukkolaforsen med seminarier, lekar, mat – och bastubad såklart. Det finns forskning som visar att bastubadare har en lägre risk för hjärt- och kärlsjukdomar och demenssjukdomar och att bastubaden triggar i gång immunförsvaret. Därför kan det vara bra att utmana sig själv, menar Svante – men bara lagom.
- Det gäller att hitta sin individuella nivå. Många hänger upp sig på temperaturen och tävlar om vem som orkar sitta längst i hettan, men det är inte det som är grejen, menar han.

Förr sa man ofta att ”bastu var den fattiges apotek och Birgitta håller med om det.
- Lite småkrämpor och begynnande förkylningar är inget hinder för bastubad.

Så fort hon är ledig blir det vedeldad utebastu vid sambons eller familjens stuga – ett naturligt och vanligt sätt att umgås med släkt, familj och vänner. Då brukar två frågor uppstå, berättar hon: ”ska du ha kaffe?” och ”ska vi sätta på bastun?”.
- I bastun pratar man om allt och vågar berätta saker. Jag tror det beror på att man slappnar av och blir mer mottaglig. Man renar inte bara kroppen utan själen också.

Kanske är det därför Svenska Bastuakademins valspråk är ”I bastun råder sanningen”.

KARIN SKOGLUND

 

 

 

 

 

 

 

Sidan uppdaterad 2021-09-02