Den ”röda trådens” vara eller icke vara

Som ett viktigt led i arbetet för mänskliga rättigheter och mot antiziganism har jag under många år har jag ägnat tid åt att med människor av olika bakgrund och med olika kunskapsnivå beträffande romer, diskutera vad som gör oss romer till romer och vad olika romska grupper har gemensamt samt vad som skiljer oss åt. Eller som en av mina vänner en gång uttryckte det: vad den så kallade ”röda tråden” som förenar alla romer är och om den överhuvudtaget finns.

En sak jag ofta har diskuterat med romska vänner är huruvida romer är en eller flera olika folkgrupper. Svaret på frågeställningen beror på ur vilket perspektiv man betraktar romer. Antingen kan vi ses som en folkgrupp med många inre variationer eller som många olika folkgrupper med ett antal gemensamma nämnare. Detsamma kan sägas om romsk kultur och om romani. Oavsett om man ser romer som en eller flera folkgrupper konfronteras man dock oundvikligen med frågeställningar som exempelvis vad romskhet är eller vad den ”röda tråden” är, det vill säga vad som gör oss till romer och vad som förenar olika romska grupper eller vad som skiljer oss åt.

I sökandet efter den ”röda tråden” kan man inte undgå begreppsapparaten, som just beträffande den romska minoriteten är komplicerad och omfattande. Exempelvis kan ”rom” betyda ”make” eller ”gift man” och för vissa enbart det, men för andra är ordet därutöver namnet på alla de grupper man definierar som romer. Ordet kan även betyda ”människa”. För vissa romer är ”rom” inte en benämning på den egna folkgruppen. Ordet har olika betydelser för olika romer och i privatlivet är detta ofta ganska oproblematiskt.

Problematiskt kan det dock bli när romer från en grupp stöter på romer från en annan grupp eller när den enskilde romen kommer i kontakt med sina mänskliga rättigheter, statens minoritetspolitik, forskning eller mediereportage. Vad skall man kalla romer som inte tillhör samma grupp som en själv? Hur förhåller man sig som rom till att kallas ”rom” av sin omvärld när man själv kallar sig något annat? Hur förhåller man sig till känslan av samhörighet med romer från andra grupper än den egna, eller frånvaron av en sådan känsla eller det faktum att alla romer inte har samma självbenämning? Betyder känslan av samhörighet att det objektivt sett finns en samhörighet eller kan man förnimma saker som inte finns? Betyder frånvaron av sådana känslor att samhörighet saknas?

I sökandet efter den ”röda tråden” undgår man inte att lägga märke till att det råder både stora likheter och stora olikheter romska grupper sinsemellan, vare sig vi själva vill erkänna det eller ej. Detta gäller såväl kultur som identitetsmarkörer, historia, språk och socioekonomisk situation. Man märker även att enskilda romer kan uppfatta sig själva och sin omvärld på väldigt olika sätt. Medan en person (A) kan känna stark samhörighet med alla världens romer kan en annan person (B) – kanske till och med A:s familjemedlem – sakna samhörighetskänslor beträffande alla romer som inte tillhör den egna gruppen. Vad som anses ”romskt” (i enlighet med romska värderingar och bejakande den romska identiteten), ”ickeromskt” (inte i enlighet med romska värderingar och/eller undanträngande den romska identiteten) respektive vad jag vill kalla ”oromskt” (inte i strid med romska värderingar, kanske bejakande romsk identitet och romska värderingar, men okonventionellt i romska sammanhang) kan variera väldigt mycket mellan individer och över tid. Inte heller mina definitioner ovan av begreppen ”romskt”, ”ickeromskt” och ”oromskt” är uttömmande utan kan och bör diskuteras ur olika perspektiv. Det nu anförda innebär dock inte att man skall ägna sig åt en ohämmad relativism; det finns en objektiv verklighet även om vi människor uppfattar saker och ting på olika sätt.

Det finns vissa uppfattningar om romer som beror på okunskap. En sådan uppfattning är att alla romer är likadana beträffande exempelvis identitetsmarkörer och kultur. En annan uppfattning baserad på okunskap är att romsk kultur är statisk och att förändring innebär att romer blir ickeromer. Således finns det exempelvis människor – både romer och ickeromer – som menar att romer som levde förr på grund av sina yrken och sin livsstil onekligen var mer romska, mer genuina än vi som lever idag. Det behöver knappast nämnas att det är vanskligt att försöka bedöma äktheten i människors identitet och tillhörighet till en viss grupp.

Man bör komma ihåg att romer under århundraden på ett naturligt sätt har förändrats i takt med sin omvärld. Låt oss exemplifiera med Sverige. Något förenklat var många romer i stormaktstidens krigiska Sverige soldater. I bondesamhällets Sverige sålde romer varor och tjänster till bönderna. I dagens digitaliserade Sverige har romer alla möjliga yrken. Olika yrken i olika tider ställer olika krav, exempelvis på yrkesutövarens livsstil. Ibland kan yrken och livsstil vara oförenliga. Romer är dock alltid romer, oavsett yrke och livsstil och oavsett hur vi betraktas av vår omvärld. Romer blir inte ickeromer med tiden bara för att värderingar, yrken och livsstil förändras och inte längre är identiska med den föregående generationens. Detta kan inte nog betonas, eftersom romer ofta oavsett grupptillhörighet värderar den egna identiteten och den egna kulturen högt och vill förbli vad de definierar som romer. Beträffande romsk kultur, romska värderingar och hur romer lever förändras dessa saker över tid, i likhet med och i kontakten med vår omvärld. Detta betyder dock inte att vi som lever idag förkastar det vi ärvt av äldre generationer. Och hur romer än förändrats över tid finns vissa saker som är lika angelägna för oss idag som för tidigare generationer. Familjens och släktens väl och ve är idag, liksom förr, en av livets viktigaste angelägenheter för många romer, oavsett huruvida vi har samma yrken eller i övrigt lever våra liv som våra äldre eller deras förfäder.

Den ”röda trådens” vara eller icke vara samt medvetenheten härom påverkar oss romer i hur vi förhåller oss till oss själva, till andra romer och till ickeromer. Oavsett vad vi tycker och tänker kan vi gagnas av att lära oss mer om oss själva och om varandra. Okunskap sägs ibland vara en del av roten till antiziganismen; kunskap sägs ibland vara en del av lösningen på antiziganismen samt generellt sett en nyckel till makt. I sökandet efter den ”röda tråden” finns ett behov av att fördjupa sig i romsk historia och i vad jag vill kalla romsk samhällskunskap, det vill säga förklaringar av förekomsten av olika romska grupper och deras historia, kultur och språk.

Det finns även behov av studier i romsk berättartradition, romsk litteratur och musik samt romsk idéhistoria, det vill säga hur våra värderingar och vår uppfattning om oss själva och vår omvärld har utvecklats över tid. Härigenom skulle både romer och ickeromer få en bättre förståelse för olika uttryck för romsk identitet, historia, kultur, språk och tänkande. Romer kanske även skulle finna och kunna formulera ”den röda tråden”, organisera en starkare människorättsrörelse, göra upp med gamla fördomar – både egna och andras – och därigenom på ett effektivare sätt bekämpa antiziganismen i alla dess former.

ROBERT BRISENSTAM

Sidan uppdaterad 2019-02-11

Fakta om Robert:

Ålder: 34 år.

Bor: I Växjö.

Arbetar med: Beredningssamordnare vid Förvaltningsrätten i Växjö samt sakkunnig i Regeringskansliets romska referensgrupp.

Intressen: Mänskliga rättigheter, sociala frågor, minoritetsfrågor, humaniora.

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På www.minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?